Idag på morgonen var jag på sjukhuset och gjorde mammografi och ultraljud, det tog en bra stund innan något napp. Fick veta att om förändringen är så liten att bara kunde anas och då med hjälp av att magnetkameran bilder gav positionen. Det känns bra att veta det för det måste betyda att det är fråga om ett tidigt, tidigt stadium. På eftermiddagen ringde sköterskan och gav mig ett par alternativ på datum för operationen och jag valde tidigaste tiden, i början på april och det blir rekonstruktion direkt.
Många klagar på sjukvården och med rätta ibland men SÖS är väldigt bra, i vart fall på onkologen och Bröstcentrum. Känner att jag är i goda händer även denna gång och att allt flyter på. Det är bara sex dagar sedan diagnosen ställdes och nu är operationen planerad.
I morse när jag gick till bussen var det ett vackert vinterlandskap. Hemvägen var desto blötare och jag hoppas verkligen att det inte fryser på nu. I helgen ska jag på trädgårdsmässan... men jag ska inte förköpa mig. I år blir det att förvalta och inte nyplantera i trädgården eftersom jag kommer att vara konvalescent under stor del av våren.
Trädgårdar har ett stort terapeutiskt värde har det visat sig i forskning om läkande och rehabilitering. Förra gången som jag behandlats för cancer var jag i trädgården och påtade så mycket jag kunde, det fördrev tankarna och jag kunde koncentrera mig på annat. Nu har vi en större trädgård som kräver mer arbete så jag måste nu planera så att det tyngsta arbetet delegeras medan jag göra vad jag orkar. Det är vår och mycket att njuta av och i helgen kom en ekorre och vittjade fågelmaten. Den verkar trivas bland nötbehållarna så jag hoppas att den kan samsas med fåglarna.
Skrolla på bilden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att sörja sin katt
I morgon har det gått en vecka sedan vi lät vår älskade katt Elliot somna in, på veterinärens inrådan. Han hade enligt ultraljudsundersökni...
-
Fastän bara november så är det vinter. Härligt men kallt. Jag kom i alla fall ut en sväng och tog på broddskorna men det var så kallt att d...
-
Denna sång av Elton John är en av favoritlåtarna fortfarande och lär så vara. 1975 fick jag min första lya i Stockholm, en etta vid Medis. ...
Hej Anki. Har precis hittat tillbaka hit. Jag har nu läst ifatt dina inlägg fram tills dagens datum. Jag vet inte vad jag ska säga förutom... SKIT. Får man säga så? Ibland känns livet orättvist.
SvaraRaderaDet är skönt att ni hittade elakingen så tidigt, härligt att höra att du har så fina kollegor och att läkaren som gav dig op- beskedet var så.. mänsklig.
Jag förstår att det känns långt till april men snart är vi där så du kan börja besegra elakingen igen!
Styrkekramar till dig och till familjen.
Sandra
Ja, Sandra. Livet är inte förutsägbart. Men jag fixar det den här gången också. Något annat finns inte på kartan.Kram
SvaraRadera