Att förbereda sig

Dagen startade med snökaos, bussarna och tågen var väldigt försenade. Efter fredagens cancerbesked så hade det börja sjunka in. Jag  gick till fikarummet för att hämta vatten. Där var en kollega, en klipsk och intelligent kvinna som såg att här står en människa som behöver en medmänniska. Hon frågade hur det var med mig och jag svarade i stil med att det är väl inte så bra, och sedan var det som hon tryckt på en knapp. Hon frågade om jag ville prata så vi gick in till henne och jag satte mig i hennes soffa och hon lyssnade noga på mig, tröstade och peppade. Och det var skönt att prata. Det känns bra att ha kollegor som bryr sig och det är bra att få prata av sig. Jag har många fina kollegor som bryr sig om och jag får vara ledsen, kan gråta mot en axel och får en kram här och där. Så länge jag är på jobbet och inte sitter hemma och deppar ihop så mår jag bättre. 

 Så jag var hela dagen på jobbet och tänkte sedan gå hem och träna men sedan var krafterna slut. Idag har jag hämtat ut tabletter för att få sova, har så svårt att sova sedan det blev klart att det var en förändring. Hjärnan  är på högvarv fast jag är så trött och bara vill sova. Så fort jag lagt mig så ligger jag klarvaken.

Nu ska jag kanske jobba bara 75 % fram till operationen för att vila upp mig lite. Vet dock med mig att jag har svårt att släppa jobbet. 

Jag  inser mer och mer att det är lika så bra att förbereda sig på både strålning och cytostatika.  Strålningen var inte så jobbigt förra gången, lite  strålskadad hud men inte så farligt ändå. Jag var lättad att slippa cytostatikan så allt annat var lätt. Men nu kanske det blir nödvändigt med både och så jag frågar runt bland de som har erfarenhet: - tappar alla håret? -mår alla skitdåligt? tappar man all ork?  osv. Jag försöker förbereda mig mentalt, och är inte längre lika skräckslagen inför en tänkbar cytostatikabehandling.  Alla behandlingar är vapen mot sjukdomen och lierade med mig för att vinna.

Här och nu inser jag att det här blivit en blogg, som mer eller mindre, handlar om min hälsa eller snarare min väg tillbaka till hälsan. Det får väl vara så tills saker och ting ändrat sig.

Ett och annat recept lär det bli och även trädgårdsbilder, för kameran är utmärkt rehabilitering.
Och våren är ju här även fast snön vräkte ner i natt. Det var knoppar på Bellis och påskliljor och krokusen blommade så fint i går och så hade vi besök av Kurre.  Han försåg sig med nötter och frön.