Kom ljuva krusmynta, kom rosor och akveleja

Ett år har gått efter terrordådet på Utöya. Vi var på semesterresa vid Medelhavet och åkte bil till Nice och fick in en engelskspråkig  radiokanal.  Då fick vi höra att en bomb smällt i Oslo och att AUF-ungdomar mördats på lägret på Utöya.  Det fanns ju inte på kartan, i vårt nordiska grannland..
Men så var det.  TV:n på hotellrummet visade gräsliga bilder. Så svårt att förstå att detta kunde ske. Att 69 socialdemokratiska ungdomar skjutits ihjäl av en fanatisk och politiskt rubbad facist. Må han dömas till evig glömska, att hans namn bleknar bort och inte ger så mycket som en skugga eller ett eko.  
Men vi får aldrig glömma vad som hände och vi måste inse att demokratin är skör. I dag i brevlådan fanns ett flygblad från någon äcklig rasistisk organisation. Det åkte i soporna, direkt. På lyktstolparna längst en promenadväg i vår kommun hade klisterlappar med synnerligen vidrigt invandrarfientligt budskap satts upp, lika envetet hade någon skrapat bort texten från alla dessa lappar. Man får göra det man kan, tänkte väl någon som passerat före oss.
Vi måste ta strid för alla människors lika värde, var och en på sitt sätt.