Kom ljuva krusmynta, kom rosor och akveleja

Bilden ovan visar min mamma Berta framför huset i Öre. Bilden togs 1989, ett par år innan hon dog. Min pappa dog 1984 och mamma bodde ensam kvar i huset fram till sin död 1991.

Berta gifte sig med pappa Halvard på 1930-talet efter att de hade blivit fästefolk via en brevklubb. Så gick det till på den tiden. Mamma var religiöst lagd, uppväxt i evangeliska fosterlandsstiftelsens anda så det var inga danser och tocke där synd utan hon brevväxlade med en ung man från norra Västerbotten. Det blev många och sirliga brev fram tills att mamma tog tåget till byn där pappa bodde och de kunde träffas. Jag har inte hela förloppet klart för mig men det gick till ungefär så. De fick sex barn varav jag är det yngsta. De första barnen föddes medan de bodde i Åbyn, Byske i norra Västerbotten. Mellan äldsta och yngsta barnet är det sjutton år så när jag var liten tog mina storasystrar hand om mig rätt mycket. Det var nog tvunget till det för att mina föräldrar skulle kunna sköta jordbruket och skogen. Ekonomin var skral med sex munnar att mätta och mamma drygade ut kassan med att sy kläder på beställning och pappa var även sjåare i hamnen. Det var många tanter kom till vårt hus och provade plaggen som mamma sydde. När jordbruket var nedlagt någon på 1960-talet så hade mamma kvar några ägghönor och de inbringade lite extra till kassan. Pappa omskolade sig till båtbyggare och byggde om sommarhuset eller "bröjstun", ett enklare boningshus som användes på sommaren, ofta inkluderande en bagarstuga. Tyvärr måste man ju säga för sommarstugan hade varit fin att ha kvar men nöden hade ingen lag och pappa hade fått AMS-bidrag för att starta sin verkstad. Han byggde båtar men sedan blev han förtidspensionerad för knäna var helt slut. Han linkade fram men vägrade steloperera sina knän så han var ganska invalidiserad. Min mamma var en arbetsam och strävsam kvinna men tämligen religiös. Pappas religion hade jag svårt att greppa för han var inte så pigg på att gå till bönehuset eller missionshuset som mamma. Jag kan ju också tänka mig att missionsaftnarna var en form av avkoppling och vila för min mamma. Hon hade ju ett tungt slitföra där hemma.

Nu är huset rödmålat och upprustat till det yttre av min bror som bodde i huset fram till 2005. Min bror ligger dock på sjukhemmet i Nordmaling sedan 2006 efter att ha drabbats av en mystisk infektionssjukdom i augusti 2005 som slog ut hela systemet, andning, känsel, tal, ja allt. Det tog två veckor innan hela nervsystemet var utslaget och det slutade med en mycket grav hjärnskada. Bernt blev totalförlamad och han lever sedan dess på sjukhemmet i Nordmaling efter nära ett år på universitetssjukhuet i Umeå.

Här är en bild på Bernt när han gjorde värnplikten i Umeå.

Hittade just en blogg som heter Bäckmans i Öre - min hemby i Västerbotten. Det finns även en hemsida som heter http://www.3ore.se/ och som en av byborna har, en av Öbergs pojka. Jo så är det.