Kom ljuva krusmynta, kom rosor och akveleja

Livet på avdeln 24 - betraktelse från sjukvården.
Jag är nu hemkommen från ortopedkliniken på det stora sjukhuset på söder - efter att ha fallit på en isfläck igen - och brytit fotleden, denna gång. Jag har en viss vana - har tidigare brytit båda handlederna. Och jag har inte osteoporos - bara ren otur..

På sal 4 var vi fyra patienter. Två åldriga kvinnor i livets sena blomning, demens och möjligen Alzheimer och så, vi två lite mer kuranta kvinnor, Babsan 58 år och jag. Klara, fejkat namn, var den dementa damen, ropade högt och ljudligt på sin Henrik där hemma.

Klara hade en höftfraktur och var defitivt mer vårdkrävande än vad som kunde tillmötesgå av den vänliga ortopedpersonalen. Hon förstod inte var hon var eller varför, eller att maten skulle ätas eller att hon måste dricka. B och jag försökte med lite peptalk, en tugga för Henrik , en klunk för Henrik så får du komma hem. B blev lite mer burdus till slut när vi lyssnat på Klara jämmerrop i två dagar och inte sovit så mycket, och lade till: Om du inte äter så får du aldrig komma hem till Henrik..Klara hörde nog inte i alla fall.

När jag återkom fr röntgen dag två så var Klaras säng tom. Hon hade flyttats till en klinik där hon fick mer omhändertagande, får man hoppas. Hon behövde t ex matas för hon rörde aldrig sin mat (Jo den var äcklig men ändå, lite överlevnadsstrategi får man ha). Hon försökte dricka men fick aldrig något i sugröret för hon stoppade inte ner sugröret i vätskan i glaset. Jag försökte instruera men hennes blick var på en annan planet. Personalen hade inte heller tid att mata henne eller att se till att hon drack.

När Klara skulle flyttas så blev hon aggressiv. Kanske trodde hon att det var utomjordingar som kom och tog henne med sig. Babsan berättade att det var rätt hemskt så jag tyckte att det var skönt att jag slapp se det hela.

PÅ en ortopedklin kan ju patienterna ofta inte röra sig till en början så personalen hade verkligen fullt upp. Jag hittade till min glädje en fåtölj som hade hjul så med den kunde jag ta mig till toan själv.Den var trevligare än toastolen som rullades in när man ringt på hjälp.

Nu får det räcka för idag. Dags för högläge och vila.