fredag 22 februari 2019

Inte utan mina syskon

Nu är mitt arbetsrum ommålat och fräscht. Innan ommålningen hade jag en stor mängd foton av familj och släkt på väggen. Bilder av min egen familj, man och barn. Mina föräldrar och syskon. Förfäder som far- och morföräldrar.
Nu ska jag nog sålla lite men jag ska ändå sätta upp en hel del på "släktträdet"  som jag kallar denna vägg. Mina syskon och föräldrar. Nu är fotonen det enda jag har kvar av dem eftersom del flesta är borta, en syster är svårt dement och en syster har valt att inte ha någon kontakt med oss andra två.  Det är knepigt med syskonrelationer som bryts sönder. När sorger och elände drabbade denna syskonskara så trodde jag ju, att vi som blev kvar, skulle hålla ihop.Jag kunde inte vara utan mina syskon, vi var så tajta, trodde jag i alla fall.
Vi var sex syskon, således en stor skara. En syster tog sitt liv i början på 80-talet, nästa dog av cancer på 90-talet och min ende bror dog 2011, efter att ha legat totalförlamad i flera år och av oklar genes.
Han var singel och vi tre syskon blev arvingar. Det tog helt knäcken på syskonrelationen, det vill säga det lilla som var kvar. Det hade varit schismer kring min brors förvaltarskap, senare hans arv och ännu tidigare ett gåvobrev angående hemmanet som vi alla skulle ärva i slutändan.  Nu blev schismerna blev alltför stora och kulminerade i den komplicerade och utdragna arvstvisten. Men först skulle min bror begravas. Så fort vi kontaktat begravningsbyrån så stod det klart att min bror inte skulle komma i jorden på vanligt sätt, en begravning. Nej, det krävdes två ceremonier eftersom min ena syster vägrade att delta i begravningen med min andra, äldsta och lätt dementa syster. Det var tvärstopp. Prästen hade ingen lätt uppgift, församlingen fick godta två olika ceremonier. Begravningsentreprenören var  utbränd efter denna begravning. Han blev utskälld per telefon av tv av syskonen, dock inte av mig.
Kistan åkte  in i kylrummet efter den första ceremonin, jordfästningen. Ett par dagar senare var det dags igen och då var jag och min äldsta syster med, ett antal bybor och vänner samt fåtal släktingar. Jag vågade inte fråga folk men jag undrar om inte en del av min  brors vänner, gick på båda begravningarna för att inte stöta sig med den andra falangen. Min brors kista fördes ut till graven och så tog vi farväl.
Jag saknar mina syskon, både de som lever och de som är döda. Men vissa saker går inte att göra något åt. Den syster som valt bort syskonkontakten , har gjort sitt val. Jag har för länge sedan accepterat detta, det är och förblir ett avslutat kapitel. Hon är ibland på besök här i sta´n där hennes  vuxna barn bor, men har aldrig kontaktat mig. NU har jag bestämt mig för att detta kapitel är avslutat.
Om man söker på nätet på syskonkonflikter så blir det många träffar. Syskon kan man inte välja, men man kan välja att inte ha kontakt, det är sant.
Arvstvist är tämligen vanligt bland syskon. Förra året kom det ut en intressant bok skriven av en norska, "Arv och mijö". Den ska jag läsa.

lördag 16 februari 2019

Lovikkagrått

Nu ska jag äntligen måla om mitt arbetsrum. Jag tänkte mig en mjuk grå färg och tog hem ett antal färgprover med spännande namn som lovikkagrått, marsipan, champagne m m men dessa kulörer var alltför mörka. Rummet kan bli lite mörkt. Det har ett inte alltför stort fönster så jag vill ha lite ljusare rum, och nyansen Mosaik blev till slut mitt val. Nu ser det ut att bli lite gråbeige men det blir nog snyggt i slutändan. Allt är bättre än de fläckiga väggar som nu är. När vi flyttade in för ett antal år sedan så var detta rum, ett lager för alla saker tills att vi fått allt på plats. Bokhyllor t ex, med massor med böcker. Mitt arbetsrum när jag började jobba hemifrån allt mer. Till slut var väggarna helt täckta med tavlor, fotografier och hyllor.
Men nu kände jag att det är dags. Vi har ett par rum till som måste fixas men en sak i taget.
Nu har jag spacklat väggarna och maken tog den vikta väggen som är snedtak. Jag fick nackspärr av att spackla dess sprickor. Men i morgon går jag loss med slippapper och på måndag kan jag nog börja måla.
En annan sak som jag nu tagit tag i, är att jag anmält till simskola för vuxna. Det ska bli en överraskning för familjen. Ser mig själv simma som en fisk till sommaren..🐟
Jag kan simma rent tekniskt men vågar inte släppa botten. Så jag håller mig där jag bottnar.  Jag behöver få öva i varmt vatten med tränare och få trygghet. Det kostar en slant men det får det vara värt. För cirka 50 år sedan fick jag gå i simskola i en kall Norrlandssjö, sommaren var kall och jag kunde inte träna på simning i övrigt då mina föräldrar inte var simkunniga. I skolplanen ingick inte simning på den tiden. Det brukade stå i betyget om man var simkunnig men i mitt fall stod det ej simkunnig. Nu ska det ändras på. Inte en dag för sent.

onsdag 13 februari 2019

Vår vinter eller..

Februari ska ju vara den kallaste månaden på vintern men just nu är det vår.. I dag sjöng fåglarna för fullt i träden och det var full sprutt på solen. Jag gick mig ut på promenad  och i går dristade jag mig till att ta fram ett par stolar på altanen och njöt av solen. Några timmar senare så var det kraftigt snöfall men i dag var det ännu varmare. Så det är bara att njuta av solen när den visar sig.


Jag har äntligen satt de första fröna för året. Ett av de utflyttade barnens rum har blivit odlingskuvös. Soligt fönster med en bordsskiva på ett par bockar och så belysning  med växtlysrör. Även  uppvärmning under krukorna, har skaffat en värmematta för fröodlingen. Lite lyxigt men säkerligen bra för groningen. Man ska ju inte så frön innan jorden rett sig och är är varm och det blir den ju här.  Jag beställde en redig fröleverans fr Impecta och sedan blir det väl ett antal påsar till. Men det blir ju ändå billigare att driva upp frön i mängd än att köpa plantor i mängd.

Det har varit en trög start på året annars. Jag har haft svårt att hitta något vettigt att göra under den mörkaste tiden av vintern. Segt  med förkylning som inte ville släppa. Sömnproblemen är dock värst.
 Men nu är det snart vår, ja det dröjer ju men ändå...Nu ska jag som sagt, odla och har anslutit mig till en trädgårdsförening så jag får frottera mig med likasinnade.

tisdag 5 februari 2019

Kung Bore

Det blev en rejäl vinter.
Lägg till bildtext
 
I går hade vi 14 grader minus på morgonen men på kvällen var det plusgrader. Jag hann precis frosta av frysen innan temperaturen steg igen. Under tiden som frysen tinade så satte jag ut frysens lådor direkt på altanen. Precis när jag skulle hämta in lådorna såg jag
den, haren. Den kommer nästan dagligen på besök, äter av fröna som spillts ur fågelautomaterna.,


I dag har snön dock vräkt ner omväxlande med regnblandat. Häcken av liguster hade böjts ner av den tunga snön och för att inte riskera att grenarna ska brytas av, skakade och och slog jag av grenarna, gungade häcken fram och tillbaka. Innan det blev plusgrader var det ca 40-50 centimeter snö.

Idag är det också 39 år sedan som min syster A dog. Hon tog livet av sig och detta påverkade livet för oss anhöriga. A var singel och nästan fyllda 40 år, arbetade som sjuksköterska mellan skoven av de djupa depressionerna. Hon hade varit patient inom psykvården som dock inte lyckats hjälpa henne så att hon ville leva vidare. Hon hade fått olika diagnoser, bl a diagnosen,  vilket var mest troligt, borderlinepersonlighet. En annan av mina systrar dog 17 år senare i cancer,  Idag har jag två systrar i livet, varav den äldsta är 80 år och dement.  Den yngsta av dem är också pensionär men vi har ingen kontakt. Hon valde helt sonika bort att ha kontakten med oss.
Men livet går ju vidare och det är ingen idé att sörja den uteblivna syskonkontakten, det lönar sig inte.
Idag har jag beställt en hel mängd frön från Impecta. Det ska bli stor frösådd om ett par veckor.

Rosa!

Förra vecka var tung för många av oss kvinnor med bröstcancer i vår historia. Sara Danius, som kämpat i flera år med sin sjukdom, avled i de...