söndag 23 september 2018

Post val-ium

Jaha, det var det. Valet alltså. För två månader sedan och vi har fortfarande ingen regering. Kanske blir det extraval. Och hur jobbigt är inte det! Men huvudsaken är ju att landet får ett styre. Och inte ett blått eller blågrönt då! Och de bruna stänken av SD vill vi absolut tvätta bort!  I vart fall så vill jag det!
- Dödläget var nog väntat men nog tusan trodde jag att folk skulle fatta bättre. Men om 18 % nu vill ha SD så kommer att dessa väljare att ångra sitt tilltag om SD får möjligheten att att förstöra hundra år av jämställdhet, kvinnors rättigheter och så mycket annat.
Jag blev arg och förbannad på valresultatet och känner en desperation över att svenska folket inte förstår att vår framtid står på spel. Miljöpåverkan som i år gett oss en osannolikt varm sommar och varm höst men slagit mot lantbruket och skogsbruket. Det är ju inget att oroa sig enligt SD som vill att miljöpolitik ska ske utanför vår t land.

Frustrationen före valet fick mig att gå med i det parti som jag tidigare varit engagerad i. Jag har delat ut flygblad, kakor och rosor.  Deltagit i dörrknackning i förorter och pratat med folk. På valdagen stod jag utanför vallokalen och delade ut valsedlar för mitt parti. Det känns i alla fall bra att ha gjort vad jag kunnat.
Tyvärr bor vi ett område med gedigen borgerlig valkår och i år blev SD större än socialdemokraterna i min valkrets. Det är inte klokt.
Nu är jag ju pensionär så jag har tid att engagera mig och har nu börjat ägna mig lite år partiet, speciellt kvinnofrågor som ligger mig varmt om hjärtat.
För ett tag sedan var jag på brunch med denna kvinnoklubb, det var mycket trevligt. Vi lyssnade på ett föredrag om könsstympning som hölls av en barnmorska från SÖS.   Det är fruktansvärt att detta pågår fortfarande. I vissa länder i Afrika är det upp till 90 procent av flickorna som könsstympas. Det är så vidrigt.

Starka kvinnor behövs som förebilder. Många kvinnor har valt bort barn och familj och varit fullt engagerad på andra håll. De kan få ett epitet som kalla och okvinnliga.. bara för att de valt bort barn.
Min syster H är född i slutet av 30-talet. Hon var den äldsta av sex barn i en jordbrukarfamilj, och fick gå sju år i folkskola. Att ta realen som det hette då, var det inte tal. om. Inte för någon av de fyra äldsta syskonen, men deras läshunger  och studievilja medförde att de alla studerade på folkhögskola och sedan högre utbildning. H flyttade till Stockholm efter några år som kontorist,  gick på folkhögskola och sedan socialhögskolan och blev kurator.
H har för mig alltid varit en stark kvinnoförebild. Nu i höst har H fyllt 80 år.
Hon är inte längre helt klar i tid och rum. Jag saknar att kunna prata med henne om vår familj, om våra minnen och vår bakgrund i Västerbotten. har alltid varit min förebild: en fri, jämställd och intellektuell kvinna som aldrig gett upp sin integritet och sitt engagemang och som alltid funnits till för oss.
Detta med folkhemmet och studiebegåvningar, kan vara bra att tänka på. Förr kunde bara de  rikas barn fortsätta till högre studier. Mina syskon, fem stycken var alla studiemotiverade och via folkhögskolor för de fyra äldsta, blev vi alla akademiker. Detta som barn till ett jordbrukarpar som kämpade för att få ihop ekonomin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Rosa!

Förra vecka var tung för många av oss kvinnor med bröstcancer i vår historia. Sara Danius, som kämpat i flera år med sin sjukdom, avled i de...