onsdag 22 november 2017

New York New York

I kväll lyssnar jag på låten New York, New York med Frank Sinatra eftersom vi nu bokat en NY-resa i vår. Vi ska göra stan i 10 dagar.  När jag kommer hem igen har jag bara två veckor kvar att jobba! Sedan blir avtalspension. Lite pirrigt, tänk om jag får väldigt låg pension?  För jag vet ju inte hur mycket det blir, men  på ett ungefär.  Så det ska nog gå.

Sedan lyssnar jag på Benny Andersson. Visserligen är det härligt med sång men även instrumental musik är skönt att lyssna på.
Gäller att komma ner i varv innan sovdags.zzzzzzzzz

söndag 19 november 2017

Rickard Wolfs stämma har tystnat

Ne me quitte pas -  vem minns inte Jaques Brel´s låt. Men den är minst lika underbar att lyssna på i  Rickard Wolf´s tappning, hans fantastiska röst gör den till en favorit.  Och nu är denne underbare sångare och skådespelare också död.
Det är sorgligt att så många av dem, vars musik jag lyssnat så mycket på, nu lämnar jordelivet.
Men hans sånger ska jag alltid lyssna på: Ne me quitte pas

Je ne l´oblié jamais. La musique !




onsdag 8 november 2017

Den mörkaste månaden av alla

Ack den mörka november är här,  första veckan är avverkad. Tack och lov. Det är ett kompakt mörker  och jag är så trött på kvällarna. Det blir inte mycket gjort när man somnar i fåtöljen varje kväll.

I måndags var jag på Bröstmottagningen och fick göra ett ultraljud,  som  till min glädje var normalt. Så nu kan jag släppa oron till nästa års kontroll. Även om oron seglar upp lätt, så har jag en förmåga att lägga sjukdomen som drabbat mig två gånger, bakom mig. Att leva i nuet och inte låta oron för återfall ta över.

På lunchen råkade råkade jag dock snubbla och föll pladask. Min stackars kollegor som gick på var sin sida om mig, såg mig fällas som en fura.  Som tur var tog jag emot mig på rätt sätt och bröt inget men mina knän fick sig en rejäl smäll. Nu har jag lite svårt att gå i trappor och måste ta det lugnt ett tag.

Jag vet inte hur många gånger som jag fallit omkull, snubblat och stupat. För det mesta går det bra men jag slår mig ju nästan alltid. Jag brukar linka bort från det pinsamma nedslaget, svärande över mina fötter som viker sig eller över de ojämna beläggningarna på trottoarerna.  Mina kollegor tog mig under var sin arm och drog upp mig denna gång, jag var nog lite chockad. Det går så fort, man märker inget och så ligger man där. Usch vad jobbigt.

Nu börjar den hala årstiden. Snö och is. På med broddarna. Pronto!


Full sprutt på sommarn!

En månad sedan förra inlägget, och nu kom sommarn! Den kom lika snabbt och intensivt som förra våren.En ganska så varm april, mindre varmt i...