lördag 15 april 2017

RIP Barbro!

Min vän Barbro, 63 år, har somnat in fick jag veta idag. 63 år är ingen ålder. 
1974 flyttade jag till Stockholm från Uppsala. Kände inte en kotte i sta´n men var ju med i en ungdomsklubb. Så jag gick ner till lokalen på Nytorgsgatan på Söder och vips kände jag en en hel drös. En av dem, var Barbro Svensson, nej nej inte Lill-Babs. Barbro var mäkta irriterad över sin namne. 

 - Denna Babs var en äkta Söderbrud, pigg och kul, kedjerökte och var politiskt medveten. Hon blev min första riktiga vän i denna stora växelvarma stad. Vi bodde båda på Söder och var ofta hos varandra. Hon gillade katter som u t , och hennes föräldrar hade världens envisaste tax som vi gick ut och rastade i Vitabergsparken. Vi roade oss i stadens larm när vi inte målade plakat, demonstrerade eller agiterade. Vi gick ut och dansade. Gick på olika evenamang, min första och enda  fotbollsmatch med Bajern..Kenta Olsson. 

Tiden gick, familjer  bildades men Barbro förblev singel . För en sju - åtta år sedan slutade hon att komma på våra   fester och träffar. Hon dök allt mer sällan upp. För ett par år sedan träffade jag på henne på tunnelbanan, hon rökte och hostade som vanligt. Såg sliten ut. 

Jag ångrar att jag inte tog mig tid att föreslå en fika. Vi skulle ha satt oss på ett fik och snackat. Jag kan minnas hur hennes stämma lät. Minns hennes dansstil. Hennes cigg! Hon drog nog alltför många bloss. 

Barbro lyssnade ofta på musik, t ex Pugh Rogefeldt som jag verkligen kom att gilla. Jag hade knappt lyssnat på mer än the Monkeys inna.. Hon  hade skivor som t ex  Beatles, Ola Magnell och Pugh Rogefeldt. 

Jag sörjer min vän och lyssnar nu på Pugh  "Små lätta moln".   https://youtu.be/bfUN_1Wi3Z00

torsdag 13 april 2017

Stockholm Stockholm stad i världen

I Pugh Rogefeldts låt från 70-talet dyker upp titt som tätt nu efter det fruktansvärda terror dådet på Drottninggatan.

Det som vi fruktat har hänt. Terrorn hittade sin väg i form av en lastbil fylld med öl.
Nu släcktes fyra liv och ytterligare tio personer blev skadade, flera av dem svårt. En liten hund fick plikta med livet också.

Jag har vandrat upp och ner så många gånger på Drottninggatan, senast förra tisdagen. Jag gick gansak högt upp ibacken och tänkte att här på det italienska kafeet ska jag ta mig en fika någon dag. Tänkte att det var trevligt att gå där och inte så mycket folk ute heller.
Det var ju en väldig tur att terrorattacken inte kom senare på eftermiddagen i fredags, vid tretiden har inte så många hunnit gå från jobbet ännu.
Det kunde ha blivit så mycket värre.

Min största rädsla är nu att detta öppnat portarna för de spärrar som även fanatiska fundamentalistiska galningar, ändå har.

Men vi får inte låta oss skrämmas till att inte våga vistas ute på gator och torg,  i vår stad. Vi har tagit tillbaka vår stad. Terror och våld ska inte  ta över.

söndag 2 april 2017

April april

Äntligen - vårmånaden april är inledd. Tyvärr inleddes april med nyheten att Gösta Ekman , denne underbara skådis har lämnat jordelivet. För några veckor var det Sven-Erik Magnusson, Sven-Ingvars frontfigur som avled. Det känns om hela kartan av personer vars musik, böcker eller skådespelande, som varit en stor del av en intressen, bara vittrar sönder. Under förra året så dog sjukt många artister, författare och skådespelare. En del var sjuka ett tag, andra dog tvärt. En del var riktigt gamla så då känns det mer naturligt. Som t ex min favorit Leonard Cohen. Men David Bowie, Alan Rickman, George Michael.. Josefine Nilsson, alldeles för ung.  Och 2017 verkar lika illavarslande. Alla dessa som nu lämnat jordelivet har varit mellan 60 och 70 år verkar det som. Det känns om något snörs åt omkring mig när jag läser eller hör om någon som dött. I dag var det väldig sorgligt, Gösta Ekman har kilat vidare men han var i alla fall 78 år.
Det  är väldigt viktigt att leva, känna att livet är här och nu. Om morgondagen vet vi intet.

Eftersom jag begärt att få pensionera mig till 40 procent hade jag stora planer.  Tyvärr så gick det inte att få gå ner till 60%, det blir 80 %  men jag får i alla fall en hel dag ledigt. Fredag blir min lediga dag och så ska jag jobba hemma måndagar. Det blir bra, jag slipper åka in till Stockholm två dagar av veckans vardagar. Jag är så trött på att åka buss, fullpackade till max och så in från Gullmarsplan med fullpackade tbanetåg.
Nä, det räcker nu. Jag jobbar ett år till, på deltid från juni och funderar redan skarpt på att pensionera mig helt nästa sommar, Som det nu känns så räcker det. Jag är trött och vill ha några år i lugn och ro. Jag hoppas klara mig från recidiv, i år är det tre år sedan jag fick den andra cancern diagnosticerad. Att få vara frisk och vara en glad pensionär vore härligt.





 Vintern är snart ett minne blott. Jag har varit ute i i trädgården ett par helger nu så nu börjar det bli fint i rabatterna. Det växer så det knakar och krokusen blommar.  De har fått vara i fred för rådjuren så jag har täckt nästan alla planteringar m med trädkorgar av hönsnät. Idén fick jag när vi var på Bergianska trädgården i julas . Vi gick runt i parken och då upptäckte jag att alla rabatter med tulpanlökar var övertäckta med korgar av hönsnät. Smart sätt att skydda tulpaner och annat gottigrönt från rådjursattacker.



Full sprutt på sommarn!

En månad sedan förra inlägget, och nu kom sommarn! Den kom lika snabbt och intensivt som förra våren.En ganska så varm april, mindre varmt i...