söndag 19 mars 2017

Våren är kommen hopp tra lal ala

Ett underbart väder i två dagar. I veckan som gått, dök de första vårblommorna upp i en rabatt, vintergäck. Så våren är kommen. Även om det är snö emellanåt och minusgrader nattetid. 

 En annan vårlig observation var de första spåren efter rådjurens eskapader. Ett gäng krokusstjälkar var uppätna så de har definitivt upptäckt rabatterna igen. Nu har jag tillverkat burar av svart hönsnät, det är vanligt hönsnät med svart plastöverdrag, finns även grönt.  Jag köpte den bredaste jag hittade på Bauhaus, klippte til lefter rabatternas längd  och vek in kanterna och stagade upp korgarna med gröna trädgårdspinnar. 
 Sedan har lag lagt dessa korgar  över de rabatter där nu det har dykt upp lökar, det går fort när det är varma dagar.  Eftersom korgarna är ett par decimeter höga så får nu i första hand. krokus och tulpaner växa upp ifred. Rådjuren kan stå och längta till det som är under ståltråden men de kommer inte åt växterna. Jag har tryckt ner pinnar i den frusna marken så att inte rådjuren ska sparka bort korgarna. 

lördag 4 mars 2017

Syskonkärlek

Alla som har syskon, har väl ibland varit arg på sina syskon. Så var det i vår syskonskara också men vi var ändå en rätt så sammansvetsad krets, i vart fall så trodde jag det tills att  vår stora arvstvist började. Den arvstvist som tog knäcken på syskonkärleken och som gjort att vi inte har någon kontakt idag, vi som finns kvar av sex syskon. Jag tänker ofta på mina döda syskon,  saknar dem och minns dem.
För 75 år sedan föddes min syster Gudrun. Hon  dog i januari 1997.  Det är nu 30 år sedan som bröstcancern tog hennes liv.
Kära syster, om du levde så skulle jag säga hur mycket jag älskade dig!  
 Hon föddes mitt under brinnande krig, vintern 1942, som nummer tre i syskonskaran. som bestod av systrarna Hjördis och Aina . Sedan kom Bernt, Maj-Britt och jag. Aina dog  39 år gammal år 1980 och Bernt 2011. Han var svår sjuk och inte kontaktbar de sista sex åren av sitt liv. Så tragiskt det var att se sin bror som ett vårdpaket. ännu mer tragiskt blev det när arvstriden tog fart.
La Familia
En sak har splittringen lärt mig, att det är väldigt bra om man skriver testamente. Den dag man är borta så besparas ens efterlevande mycket elände om man bestämt vad som ska ske med en egendom. Mina föräldrar hade inte upprättat något testamente men en oklart gåvobrev och det var grunden till den tvist som sedan kom att splittra oss kvarvarande syskon.

Mina föräldrar flyttade till en liten by i Västerbotten på 1940-talet. Där drev de ett jord- och skogsbruk och slet hårt för att få det dagliga brödet på brödet varje dag. Att mätta åtta munnar, jag förstår inte hur de klarade det.
Hästen Drängen, vår arbetshäst som ofta skenade!!
Jordbruket gav inte mycket att leva på, min far arbetade även som sjåare i hamnen och så vårdade han   skogen, där pengarna skulle finnas så småningom. Min mamma var en duktig husmor och lagade god och närande mat. Bakade, syltade, plockade bär, sydde kläder till oss alla. Hon höll ihop hushållet och familjen. Min pappa var svår att förstå sig på, jag tyckte att han var gammal minns jag. Och han var nästan femtio när jag föddes. Vi stod inte så nära varandra som jag min mor. Så här i efterhand kan jag tycka att det var synd.  Jag skulle ha velat lära känna honom bättre.
En sak vet jag, han hade ett hetsigt humör, var lite dyster till sinnet och pratade ofta om att ryssen skulle inte få ta hans skog.. Rysskräcken var väldigt stark och  i hans fall släppte den aldrig riktigt. Och skogen,  den blev ett bekymmer eftersom det blev en stor arvstvist om den.
Den här bloggens namn, syftar på det dagliga bröder. När jag startade bloggen 2009 så var jag väldigt surdegsintresserad och bakade en hel del. Särskilt surdegsbröd så klart. Nu bakar jag väldigt sällan. Lite kakor och saffransbröd till jul och någon gång emellanåt, ett matbröd.

Jag är ofta så trött efter jobbet och helgen är kort  och mycket ska hinnas med. Städning, tvätt och inhandling och laga god mat, för det gör vi. Men jag hinner inte och orkar inte längre baka. Och det är synd för jag gillar verkligen att baka.

Jag slängde den gamla vildjästen härom veckan och skulle göra en ny, men den satte inte igång jäsningen så jag slängde satsen. Vildjästen är lite macklig att jobba med men när man väl fått igång jäskraften så fungerar den bra.

Mitt dagliga bröd, giv oss idag ...jobbet ger oss brödet för dagen är det ju tänkt. Men om brödet är för stort så kan man behöva ett mindre bröd och äta något annat till, och så var tanken, Jag skulle jobba mindre och få mer fritid innan jag blir 65 år.

Jag ansökte därför  om delpension  två dagar i veckan men får bara en dag ledigt. Det var en missräkning för jag behöver verkligen trappa ner. Om jag framhärdade med två dagar ledigt skulle jag behöva arbeta med andra uppgifter än idag och det vill jag inte göra. Så jag jobbar väl 80 procent ett tag och så lägger jag in om hel avtalspension om ett år istället. Det är nog enda utvägen. Jag måste få ork til lett vettigt liv. Jag har inte ork att gå på bio ens. Mitt jobb tar all min kraft och ork som det nu är .Jag har jobbat över nästan varje dag och jag hinner ändå inte med allt som behövs. Men jag har bestämt mig för att inte jobba mig in i väggen.

Jag får blir avtalspensionär på heltid nästa år. Det är så som jag ser det just nu. Men synd är det för jag hade nog kunnat orka till 65 år och lite till om jag fått igenom en deltid på 60 procent.


Rosa!

Förra vecka var tung för många av oss kvinnor med bröstcancer i vår historia. Sara Danius, som kämpat i flera år med sin sjukdom, avled i de...