känner eller känner till

Den där känslan att vara med i ett gäng  och ändå inte.  Nu menar jag vuxna, att känna att man ingår men ändå inte. Det är knepigt. Antingen så beror det på min egen bakgrund, utanförskapet som jag kände som barn och tonåring. Jag har ju alltid varit lite för mig själv.
Jag kan ju inte påstå att jag inte har lätt för att prata och umgås, men jag har svårt för alltför mycket tomprat. Då kan jag bli tyst och bara stänga ner. Men ibland så kan jag känna väldigt starkt avstånd mellan mig och andra och med andra återigen, en nära relation. Men det beror mycket på hur jag uppfattar personen mittemot mig. Är de intresserad av mig som person! Är jag bara en person som de vet lyssnar på dem?
Jag har inte flera hundra personer kontakter, personer som jag känner på FB, nej knappt mer än 80 st. Dock så dyker det hela tiden upp namn som jag tänker att vi kände varandra eller vi kände till varandra. Jag minns en hel del personer men minns de mig? Jag har ju ett bra minne bakåt, minns så många lite grand.
Jag har inte heller något behov att ha alla som jag känner eller känner till som vänner på FB. Det kan faktiskt vara skönt att int ha det så.
Det som är trevligt nu är att jag hittar släktingar på FB. Efter så lång tid som utflyttad Västerbottning så känns det bra i mina rötter. De blev uppryckta redan vid 16 år, jag var en ung planta som svajade men som sög mig fast i den uppländska jorden, växte och  blev stabil. Så blev jag så småningom en asfaltblomma, nja kanske inte för jag har alltid lyckats hålla mig till grönare områden. Och numera bor jag i en trädgårdsidyll.
Jag vill slå ett slag för frågestrejk! Åsa Beckman, journalist och kulturchef på DN skrev en intressant krönika. Hon anser att det är dags att frågestrejka som kvinna. En  intressant debatt om att vi som kvinnor ska vägra frågaom den som vi riktar frågorna till inte visar något genasvar. För om inte den andra personen frågar dig i sin tur,  hur du har det eller vad du gör så handlar intresset bara om den andra/andre. Jag håller med, absolut. Det är lite av det som jag känner, jag frågar och lyssnar men den som sitter intill eller bredvid, lyssnar inte på mig i sin tur eller frågar inte . Jag är inte intressant. Ja men då får det vara.

Kommentarer

Populära inlägg