måndag 26 september 2016

Bokligt uttryckt


Jag läser och läser. Det är skönt med hösten för nu har jag tid att läsa. Sommarläsning blir det ju förstås alltid men i år blev det sporadiskt. Det är mycket arbete i trädgården och det är inte alltid som jag orkar läsa efter arbetspassen, Annars brukar det bli läsning på stranden. Men i år var det inte så många badtillfällen,  sommarvärmen till trot. Vi hade inte någon badsemester i Italien, istället bodde vi på en vingård uppe i bergen. Vi badade i poolen men vi skulle alltid iväg på middag efteråt så det var snabba dopp.  Jag läste på flyget och nu läser jag på kvällar och på väg till jobbet.

Just nu är det en ytterligare bok av Stieg Trenter, Skuggan.  Jag kan ju säga att det finns en del uttryck som man inte skulle trycka idag, men jag tänker som så att den här boken skrevs på 50-talet. Då uttryckte man sig på så sätt. Jag tycker inte att boken är fördomsfull. Bara en typisk tidsanda.

fredag 16 september 2016

Vänner och vänner

Ibland undrar jag vilka som är mina vänner, egentligen. Har jag några riktigt goda vänner? Vad menas med en god vän? Det kan man alltid googla på..
De är ganska få, de vänner, som jag har. Jag inser det med ålderns rätt. De är färre nu eftersom jag/vi tappat kontakten på olika sätt. De senaste femton  åren har jag inte kunnat lägga till några nya vänner, bara försökt att behålla de jag har. Jag har många kontakter men det är inte samma sak.

Jag har kollegor som jag delar jobbvardagar med. Vi är ett gäng kollegor och f d kollegor som varje halvår går ut på restuarang och har mycket  trevligt ihop. Så har jag haft två andra gäng med f d kollegor från andra jobb och vi träffades varje år  och till slut,  och vad hände. Träffarna upphörde, för det var alltid jag som drog igång träffarna, och när jag tröttnade på att vara den som sammankallade så upphörde kontakterna.

Men jag har en kärna med vänner som jag vårdar ömt.  Inte många men vänner.

Det är viktigt att ha vänner. Så frågan är, hur få fler och nya vänner. Vid min ålder? Jo om några år kan jag börja gå på pensionärträffar, så då kan jag ju träffa nya vänner. Det är aldrig för sent.

måndag 12 september 2016

Fråga eller inte?

har du någonsin känt den där känslan att vara utanför, inte räknas med.
Nu menar jag oss vuxna, att känna att man ingår men ändå inte. Det är knepigt,  kan bero på min egen bakgrund, utanförskapet som jag kände som barn och tonåring. Jag har ju alltid varit lite för mig själv.
Jag kan ju inte påstå att jag har svårt att för att prata och umgås, men jag har svårt för alltför mycket tomprat eller kallprat.  Då kan jag bli tyst och bara stänga ner.

Ibland så kan jag känna väldigt starkt avstånd till somliga. Men det beror nog mycket på hur jag uppfattar personen mittemot mig. Är de intresserad av mig som person! Eller är  jag bara en person som de vet lyssnar på dem?

Jag har FB, med  knappt mer än 80 kontakter. Dock så dyker det hela tiden upp namn som jag tänker att vi kände varandra eller  så är det bara att vi kände till varandra?Jag minns en hel del personer men minns de mig? Jag har ju ett bra minne bakåt, men har de andra det?

Jag har dock inte något behov att ha så många kontakter på FB. det är mina vänner och släktingar och lite annat folk som jagträffat genom åren. Det räcker bra .
Det som är trevligt nu är att jag hittar släktingar på FB. Efter så lång tid som utflyttad Västerbottning så känns det bra i mina rötter. De blev uppryckta redan vid 16 år, jag var en ung planta som svajade men som sög mig fast i den uppländska jorden, växte och  blev stabil. Så blev jag så småningom en asfaltblomma, nja kanske inte för jag har alltid lyckats hålla mig till grönare områden. Och numera bor jag i en trädgårdsidyll.
I veckan som var fanns en intressant krönika i DN. Åsa Beckman, journalist och kulturchef på DN s anser att det är dags för oss kvinnor att frågestrejka  . En  intressant debatt om att vi som kvinnor ska vägra fråga om den som vi riktar frågorna till inte visar något gensvar.  För om inte den andra personen frågar dig i sin tur,  hur du har det eller något om dig själv så handlar intresset bara om den andre Jag håller med, absolut. Det är lite av det som jag känner, jag frågar och lyssnar men den som sitter intill eller bredvid, lyssnar inte på mig i sin tur eller frågar inte.  Jag är inte intressant. Ja men då får det vara.

känner eller känner till

Den där känslan att vara med i ett gäng  och ändå inte.  Nu menar jag vuxna, att känna att man ingår men ändå inte. Det är knepigt. Antingen så beror det på min egen bakgrund, utanförskapet som jag kände som barn och tonåring. Jag har ju alltid varit lite för mig själv.
Jag kan ju inte påstå att jag inte har lätt för att prata och umgås, men jag har svårt för alltför mycket tomprat. Då kan jag bli tyst och bara stänga ner. Men ibland så kan jag känna väldigt starkt avstånd mellan mig och andra och med andra återigen, en nära relation. Men det beror mycket på hur jag uppfattar personen mittemot mig. Är de intresserad av mig som person! Är jag bara en person som de vet lyssnar på dem?
Jag har inte flera hundra personer kontakter, personer som jag känner på FB, nej knappt mer än 80 st. Dock så dyker det hela tiden upp namn som jag tänker att vi kände varandra eller vi kände till varandra. Jag minns en hel del personer men minns de mig? Jag har ju ett bra minne bakåt, minns så många lite grand.
Jag har inte heller något behov att ha alla som jag känner eller känner till som vänner på FB. Det kan faktiskt vara skönt att int ha det så.
Det som är trevligt nu är att jag hittar släktingar på FB. Efter så lång tid som utflyttad Västerbottning så känns det bra i mina rötter. De blev uppryckta redan vid 16 år, jag var en ung planta som svajade men som sög mig fast i den uppländska jorden, växte och  blev stabil. Så blev jag så småningom en asfaltblomma, nja kanske inte för jag har alltid lyckats hålla mig till grönare områden. Och numera bor jag i en trädgårdsidyll.
Jag vill slå ett slag för frågestrejk! Åsa Beckman, journalist och kulturchef på DN skrev en intressant krönika. Hon anser att det är dags att frågestrejka som kvinna. En  intressant debatt om att vi som kvinnor ska vägra frågaom den som vi riktar frågorna till inte visar något genasvar. För om inte den andra personen frågar dig i sin tur,  hur du har det eller vad du gör så handlar intresset bara om den andra/andre. Jag håller med, absolut. Det är lite av det som jag känner, jag frågar och lyssnar men den som sitter intill eller bredvid, lyssnar inte på mig i sin tur eller frågar inte . Jag är inte intressant. Ja men då får det vara.

söndag 11 september 2016

Nostagia

Tranströmerbiblioteket öppnades i veckan, i själva verket är det  stadsbiblioteket vi Medborgarplatsen,  som flyttat in i grannhuset, intill saluhallen. Forsgrenska badet och stadsbiblioteket ska renoveras under tre år och under denna tid huserar biblioteket,  omdöpt till Tranströmerbiblioteket,  i samma hus som jag jobbar.  Då mitt jobb snart flyttar till nya lokaler blir glädjen kort men det blir som tur är inte så långt bortt, nu när jag fått ett nytt bibliotekskort. Jag läser mycket och utlästa böcker  travas därhemma. Då är det bra att låna ibland istället.  Till min stora glädje så hittade jag tre  böcker av Stieg Trenter som jag inte har läst, bla Färjkarlenn och de har alla förord av Stieg Trenters maka, Ulla Trenter eller dottern Laura eller någon annan författare. Själva boken som sådan innehåller många skildringar av ett Stockholm som var, och som inte längre är  med andra ord.

Jag minns första gången som jag var i Stockholm, det var på vinterlovet 1969. Min syrra bodde på Holländargatan så det var väl där mest som vi var. Jag minns Hötorget och varuhuset Grand, PUB och NK som det då var. Jag tyckte att staden var stor och spännande. Det nya Stockholm var på väg. Men jag hade ju i och för sig inte sett så mycket av det gamla. Men det var häftigt i Stockholm.

När jag flyttade till Uppsala och sedan Stockholm i mitten av 1970-talet så hade mycket hänt i Stockholm. Jag fick en lägenhet vid Medis, hyrde i andra hand och kort därefter fick jag en etta med riktigt kontrakt, förstahandskontrakt. Jag bodde på Borgmästargatan nära Sofiakyrka. Drömmen om ett liv kunde börja.

Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år, bodde inneboende i Uppsala och sedan i studentbostad innan jag tog klivet till Stockholm. Jag fick lätt jobb och efter en tid som kontorist på KPA och sedan  på ett socialdistrikt  kom jag till försäkringskassan. 1976 så fick jag hyreskontraktet. Jag hade egen lägenhet på Södermalm, kök och sovalkov. Balkong mot gården. Och inte några svarta pengar för kontraktet. Jag hade jobb.

Vad har dagens 20-åringar för chans att få jobb eller en egen bostad? Ingen bostad om inte det finns väldigt rika föräldrar.

Våra barn har hankat sig fram i studentbostäder och andrahandslägenheter och en bor kvar hemma. Dagens ungdomar får starta sina liv på egna ben så sent.


onsdag 7 september 2016

Brittsommar

Ok, det är väl inte höst då. Inte i dag i alla fall. Vi har haft 26 C och strålande sol. Brittsommar.





I kväll åt vi middag på altanen och drack svalt vitt vin till förrätten med räkor och så stekt lax.  Lite vardagslyx. Efter kaffe och köksbestyr  så skulle jag titta på TV en stund men somnade så klart i soffan. Och inte har jag ork att läsa heller. Det är som vanligt, jobbet tar all kraft och ork.

Men nu har jag i alla fall tagit första steget mot nedtrappning, börjat höra mig för om att trappa ner arbetstiden. Det skulle jag kunna göra från 62 år fyllda, om ett år alltså.

Jag ser det mer och mer som en nödvändighet för att orka jobba alls till 65 år.

Tänk att ha en dag ledigt i veckan, i trädgården!

tisdag 6 september 2016

I går slank jag in på det nyöppnade tillfälliga biblioteket vid Medis, Tranströmerbiblioteket som under tre år  ska ersätta det gamla slitna stadsbiblioteket vid Medborgarplatsen. Hela huset ska renoveras och biblioteket har flyttat in  lediga lokaler alldeles intill. I samma hus som jag jobbar!  Men om en månad flyttar mitt jobb till nya lokaler så det var en kort lycka att ha bibblan så nära. Jag fick tag i tre Stieg Trenter-deckare som jag inte läst. Ska bli en njutning att läsa dessa genuina Stockholmsskildringar.

Flytt ja, till kontorslandskap. Det kommer att bli riktigt jobbigt!

torsdag 1 september 2016

Minns i november den ljuva september

Så var det höst igen. Fast den började redan i augusti med kalla vindar och kyliga kvällar. Jag hade ju planerat att sitta ute och koppla av  på vår  altan om kvällarna,  med levande ljus och/eller den inbjudande mysbelysningen men ack så blev det inte. Det har knappt varit någon varm kväll, och jag har jobbat sent. På kvällarna när jag tagit mig ut i trädgården har det varit kallt och grinigt.

Förra veckan var vi i Toscana, där var det varmt, mellan 37 - 41 grader som varmast. Vi hade tyvärr inte någon AC/luftkonditionering på vingården där vi bodde, Tenuta Canta Gallo nära den lilla sömniga staden Montelupo. Nätterna var en plåga, med mygg och obekväma sängar. Men det var trevliga lägenheter, om än slitna.  
På vingården Ama fanns trädgårdskonst

Det här veckan inträffade tyvärr en jordbävning i Italien. Cirka 300 invånare dog i rasmassorna. När vi åkte över bergen och genom dalarna så insåg  vi att vägarna lätt  skulle kunna bli blockerade.

Vi bodde som tur var inte i närheten av det jordbävningsdrabbade området men jag kände en svag gungning när jag låg i sängen den natten. När vi hörde om jordbävningen så insåg jag att det var den som vi känt av men likaså bra att jag inte förstod det på natten.

Vingården omgavs som sig bör av vinfält och olivlundar. Det var vackra vyer men boendet var ett slitet ställe  Och massor med mygg, ett problem verkligen för jag fick massor med stick och det blev underhudsblödningar. När jag såg ner på mina ben så det ut som jag fått en läskig sjukdom..




Rosa!

Förra vecka var tung för många av oss kvinnor med bröstcancer i vår historia. Sara Danius, som kämpat i flera år med sin sjukdom, avled i de...