måndag 6 juni 2016

Det är verkligen långt mellan mina inlägg numera. Men  våren har varit var tung och jag har haft besvär med värk och ledstelhet, känt mig trött och utarbetad trots två utlandsresor och rät tmånga lediga dagar.
I mars åkte jag med dottern till  Barcelona och kopplade av några dagar.  Redan då kände jag av höften. Jag köpte receptfri Voltaren och blev lite bättre. Det var så skönt i I Barcelona, riktig vår och härligt och vi shoppade lite vårkläder. I maj var det dags för nästa tripp, Amsterdam tillsammans med  maken.  Det var vår där  så klart men väldigt blåsigt och ganska kallt bitvis. Fingervantar hade varit bra att ha med. Men när solen sken så var det så mysigt. Amsterdam är en mycket trevlig stad. Även den här gången var jag till Blumenmarcht och köpte tulpanlökar.

Vi åkte till Holland för att hälsa på sonen som pluggar i Delft men bor i Haag och trivs bäst i Amsterdam. På en och samma dag så besökte vi dessa tre städer medan vi var stationerade på ett trevligt hotel i Amsterdam och sonen guidade oss runt en del. Men höften strejkade rejält och emellanåt hade jag svårt att gå.

Innan resan så hade jag tack och lov, bokat ett besök på onkologen då jag var var väldigt orolig som vanligt och läste på nätet (så klart!) att bröstcancer kan sprida sig till bl a en höftled . Så jag hade en tid på kliniken när jag kom hem igen och fick göra slätröntgen och skelettscintografi och ta prover. Efter en starkare kur av diklofenak  som hjälpte faktiskt en hel del  kunde jag till och med sova på nätterna.

Men den här veckan efter röntgen var jobbig, gå och vänta på läkaren skulle ringa. Det gjorde hon på utsatt dag men dagen innan låg en telefontidsbokning i brevlådan och min fantasi fladdrade iväg. Tankar som " - Nu är är det klippt, det är kört!  växlade med att " Läkaren skulle ju ringa och hon bokar alltid in en tid för detta, så det har ingenting att göra med malignititetsbesked" " och med alla möjliga ångesttankar. Det här var i fredags och jag minns inte mycket från förmiddagen för jag var alldeles för ångestuppladdad. När jag äntligen fick telefonsamtalet mådde jag illa av oro.

Men det var lugnt. Jag har bara atros i höftled och ländrygg. Det som är jobbigast är att jag har som mest ont  på nätterna när jag ska sova så det gör ju att jag jämt och ständigt är ganska  trött.
Voltaren ska man inte heller äta alltför länge för magens skull.

Jag är också rätt så stel i lederna p g a den antihormonella behandlingen och har har haft rätt mycket ledsmärtor pga läkemedlet. Dock verkar det som Voltaren-behandlingen har hjälpt lite där också. Men tröttheten sitter i en del. Jag har ett stressigt och tufft jobb så jag måste nu tänka på att spara lite på mig själv så att jag jobbar. De "superkrafter" som jag tyckt mig ha  förr, har jag inte alls längre.

Det är väl så att jag brjar bli lite till åren som man säger. Men 60 plus är väl ingen ålder på en häst, säg?  Och arbetshäst, det har jag alltid varit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Full sprutt på sommarn!

En månad sedan förra inlägget, och nu kom sommarn! Den kom lika snabbt och intensivt som förra våren.En ganska så varm april, mindre varmt i...