Arbetsförmögen - ett lustigt ord för arbetsför.

I slutet av november var jag på kontroll på sjukhuset, träffade min behandlingsansvariga onkolog Linda. Hon är bra och lätt att prata med, insiktsfull och empatisk. Jag undrade om framtida  kontroller och vad jag ska vara uppmärksam på, med tanke på reccidivrisker och dylikt. Nu blir det årsvisa kontroller på onkologen.

Vikten av självkontroll även om jag nu inte har någon bröstvävnad alls, så ärrvävnaden måste jag ändå ha koll på. Och knölar som dyker upp från ingenstans. Och lymfkörtlar.
Eller om jag får ont  i ryggen eller huvudvärk som inte ger sig.. Då ska jag ringa onkologen så får jag komma på kontroll direkt, lovade hon. Jag behöver inte vända mig till primärvården och sega mig fram i korridorerna därledes.

Medicineringen byttes i september från s k aromatashämmare till tamoxifen och efter några veckor hade det mesta av ledvärken försvunnit, som tur är.

Det blir sannolikt livslång tamoxifenbehandling med tanke på att jag haft denna sjukdom två gånger. Aromatashämmare är förvisso snäppet bättre vad gäller förebygga recidiv men ger så mycket biverkningar att livskvaliten blir mycket lägre. Alltså lite högre risk men jag mår bättre.

Jag fortsätter således mitt liv här och nu. Det som sker det sker, man kan inte förutsäga vad sker i framtiden, bara hoppas att jag slipper ytterligare cancer. Eftersom jag fått den starkaste behandlingen de har menade onkologen att jag har goda chanser.

Efter återbesöket bestämde jag mig att nu får det räcka, jag lägger det här bakom mig nu. Jag bröt sjukskrivningen helt och gick upp på heltid från de 75 % som jag hade t o m december. Det känns bra även om jag är mycket trött emellanåt på kvällarna. Det är viktigt att vara tillbaka i jobbet igen, även om det varit en lång uppförsbacke. Jag hade glömt så mycket rutiner och det var så mycket som förändrats på det här året som jag varit sjukskriven. Jag började min deltidssjukskrivning med 25 % i mars 2014 och i januari 2015 började jag arbeta deltid igen 25 % efter ca sju-åtta månaders hel sjukskrivning, under cytostatika och strålningsperioderna.Det är klart att det varit tufft att komma tillbaka men nu jar jag segat mig upp på sadeln igen!

Min fritid är mycket begränsad eftersom jag inte orkr så mycket mer än att jobba. Tränar ett par kvällar på Curves och  övriga kvällar slappar jag hemma framför tv:n, läser och vilar. Det rullar på. Bakningen t ex. Det är ju snart jul. Så klart att jag måste baka lite.

I helgen har jag bakat polynéer och syltkakor och förra helgen bakade jag saffransbröd i mängd.

Men var är julvädret, det är ju så grått  och 10 garder varmt!! Nä nu vill jag ha snö och kallt. Vitt och rent: Kom igen,  Kung Bore!

Maja och Elliot! 

Kommentarer

Populära inlägg