söndag 29 november 2015

Advent

Nu har det gått två veckor sedan terrordådet i Paris och i Libanon. Om Libanon skrivs det inte så mycket men där dog också många människor. Liksom på så många andra ställen. Det är så deprimerande, hur ska framtiden bli?

Paris är ju närmare oss, en del av Europa och EU så kanske är det därför det mesta som händer i Frankrike och Belgien, ventileras. Så blev det ett gripande i Boliden, men det blev fel. Jo men, det kan ju gå fel, men hellre att de griper en för mycket än en för lite. Det finns mycket att fundera över i samband med detta gripande, men vi får nog vänja oss vid att det måste gå snabbt vid ett ingripande och då kanske inte allt är klarlagt innan.

Hur som helst, vår äldsta son  var i Paris när attentaten skedde den 13 november. Som tur var visste vi inte att han skulle till Paris, då hade vi blivit väldigt oroliga.  Nu hann vi inte bli detta eftersom J ringde snabbt och meddelade att de var OK.  Han och kompisen hade hyrt ett rum i en lägenhet i närheten av cafeerna där terroristerna slog till. Men på väg i le metro till lägenheten  fick de ett mobilsamtal från lägenhetsinnehavaren, som varnade dem,  och bad dem vända om för att det var skottlossning! Det kom människor springande mot tbanan med panik i blicken så sonen och kamraten  förstod att något var fel och vände snabbt.

De tog en annan linje och tog in på första bästa hotell och hörde av sig till oss anhöriga. Sedan stannade de på rummet tills dagen därpå och försökte se något av staden som turister men det mesta var stängt. Men de var i vart fall i Paris, kafeernas och frihetens stad.

Idag är det första advent och vi tände första ljuset. Min vana trogen så har jag bakat. Igår blev det saffransbröd på en liter degvätska och degen höll aldrig på att ta slut. Lussekatter, saffranssnurror med mandelmssa och rivet äpple och en julkrans!! Idag har jag börjat på pepparkakshuset men det blev lite strul med bygget. Maken hade köpt glutenfri pepparkaksdeg av någon anledning men den gick inte alls att bytta et hus med! Det mesta åkte i soporna.  Av innehållsförteckningen framgår att der var palmolja i pepparkaksdegen! Plus chiafrön och kokos? Inte underligt att degen flöt ut och sprack. Nä, jag fick tag i annan deg och nu gick de bättre. Men så förväxlade jag hustak med husvägg och på den bogen är det, Just nu är jag bäldigt trött på bakning..Egentligen är jag trött på julen innan den ens börjat.
Jag är ganska trött på det mesta just nu. November är en trist månad, och det har varit så mörkt och regnigt. Det vor nog bra med snö och kallt, trots halkrisken.


söndag 15 november 2015

Vive la libertè, fraternitè et egalité!

Det har varit en  helg i skuggan  av terror och våld. När attentaten i Paris började i fredags kväll, den 13 november, så visste jag inte om att vår äldste son var där på besök, kanske var det lika bra det. Han ringde i vart fall hem sent på fredagkvällen för att meddela att han var OK och att han inte var skadad! Då först kollade jag internet och slog  på TV.n och fick en chock. Nyheterna visade bilder på ett Paris i  blodbad, människor som sprang för sina liv, som sprängts och skjutits ihjäl av dessa mördare. Jag blev verkligen chockad, och stängde av mig lite. När jag vaknade i går morse så var det fullt med information överallt om de fruktansvärda händelserna och jag kände verkligen ångest och rädsla. Sonen är trygg och är försiktig men det är  oroligt, ska bli skönt när han åkt därifrån.
Det råder undantagstillstånd i Frankrike och man jagar terrorister som kommit undan. Rafi är effektiv och kommer att hitta förövarna så de får nog sitt straff.

Vi vanliga medborgare, var vi än bor, ska inte låta rädslan och skräcken ta över våra liv oavsett IS. För det är det som terroristerna vill, att vi ska vara rädda. En ung kille, en franskman intervjuades i TV och han sade något viktigt  - han kommer inte att begränsa sitt liv, ingen ska ta de franska medborgarnas frihet ifrån dem. Vive la liberté!


torsdag 5 november 2015

Novembermörkret har sänkt sig över landet. . Det är lite ljusare nu på morgnarna men när man kommer hem är mörkret ganska så kompakt. Men med många små lampor, ljus och lyktor i varje hörn så fördrivs mörkret.

Egentligen så är det en skön tid, bara den inte var så mörk. Trädgården vilar, det går inte att göra så mycket på tomten och växthuset är tömt. Jag läser böcker , har två på gång just , en i väskan att läsa på bussen och en i fåtöljen. Ofta ligger jag i soffan och ser filmer på Nexflix som jag inte hunnit se på bio, eller kollar serier och då är bra att växla till en bok ibland.
Just läser jag "I museets dunkla vrår."

Jag har börjat engagera mig i en bröstcancerförening plus att jag är aktiv i en villaförening. i kväll hade vi möte och planerade lite åtgärder för att driva frågan om en bättre kollektivtrafik. Men det är mycket tomgångsprat, dvs det händer inte så mycket. Kommunen kör sittrace, Nobina kör sitt  och någonstans däremellan kommer en buss i rätt tid..

Rosa!

Förra vecka var tung för många av oss kvinnor med bröstcancer i vår historia. Sara Danius, som kämpat i flera år med sin sjukdom, avled i de...