Hoppet finns och ska alltid finnas

Nu har jag gjort en rekonstruktion v höger bröst, s k kapselklyvning och fettransplantation från buken till båda brösten. Hmm bröstförstoring alltså  men av medicinska skäl eftersom jag haft  cancer i båda brösten.
Strax innan jag gick in genom ingången till SÖS så tog jag denna bild, det finns två grunda dammar framför sjukhuset med fina skulpturer med finaspeglingar.  Den här människan som begrundar sin spegelbild, kändes passande. Jag vill ju få tillbaka litet av av mitt forna jag, som jag såg ut före bröstcancern.

Den duktiga plastikkirurgen Catharina Eriksen och hennes kollega har nog gjort ett bra jobb. Operationen gjordes, i vart fall enligt sköterskan på avdelningen , som den andra i sitt slag på det sjukhus jag tillhör så jag får sägas vara pionjärpatient. Visserligen har jag rejält ont och måste ta en hel del smärtstillande men så vitt jag kan bedöma redan nu, så ser de bra ut redan, brösten har en mjuk  och naturlig form. Jag har dock blånader här och där av fettsugningen men de bleknar så småningom. Jag fick antibiotika och tar injektioner mot blodproppar så det är ett pyssel. Ärren har jag ju men de syns ju inte under kläderna. De psykiska ärren av cancer, att dessutom drabbad två gånger, syns inte heller men de finns. En oro och en latent ovisshet men den får hållas i schack för annars kan jag inte leva livet.

Samtidigt så läser jag i media att den och den har dött i cancer, nu senast Henning Mankell. Det är klart att jag funderar men jag måste lägga dessa tankar åt sidan.  Jag lever här och nu, tar vara på varje dag.





Kommentarer

Populära inlägg