lördag 30 maj 2015

Bonjour tristesse

Det har varit riktigt trist ett tag. På alla fronter. Kallt, bara regn och grått, blåsigt.
Därför var det skönt att koppla av lite på fredagskvällen.  En av våra grannar hade bjudet in till en grannträff, riktigt blev det. Fast jag var trött och skulle bara stanna en stund så blev vi kvar  i fem timmar hos våra trevliga grannar. Fast vi bor på samma gata så vet vi inte så mycket om varandra, men nu har jag i alla fall lärt mig några namn. Vi brukar alltid hälsa på varandra och så men mer har det inte blivit.

Jag försökte vara ute lite idag men regnet var kallt och massivt. Känns rätt så tröstlöst just nu. Ja ungefär så. Men det vänder väl.

Kanske har jag en ålderskris. Ska ju fylla 60 år i år men det känns inte kul. Jag var osäker på om jag skulle ha en fest och till slut , mer eller mindre slumpmässigt så beslöt jag mig för en trädgårdsfest, mest för att ha en fest och att ha trevligt en eftermiddag. Men att jag fyller 60 år det vill jag egentligen inte fira.

Så nu får jag hoppas på bra väder i juni, hur ska det annars gå? Jag vill ju att rosor och pioner ska blomma på min födelsedag, och  just nu står faktiskt mina syrener från hemmavid i Öre, i blom. De är kraftfulla de där norrlandssyrenerna.

För  ett år sedan så var det kaos. Efter operationen i april fick jag en månad senare besked om att det var en malign cancer som spritt sig lymfkörtlarna och jag trodde nästan att, ja att nu var det var klippt. Jag gick på den ena undersökningen efter den andra, det var väldigt tungt och oroligt men fick i alla fall besked om att det inte var någon spridd cancer.  Efter en tuff cellgiftsbehandling och strålning och skallighet m m så är jag nu tillbaka på banan. På måndag trappar jag upp till 75 % arbete över sommaren och hoppas att jag ska orka. Jag är väldigt trött i bland när jag kommer hem och jag har inte orkat komma i gång med träningen fullt ut. Ibland har jag ingen ork. Ibland orkar jag mera än vad jag tror.

Så om jag nu känner mig lite down så är ju det helt normalt. Speciellt som det här vädret är så trist.




torsdag 28 maj 2015

Vår trötthet

När jag cyklade till bussen var det varmt och skönt. Likaså när jag åkte hem men jag var så trött efter en sömnlös natt, att jag somnade på soffan. När jag vaknade hade det blivit blåsigt och kallt. Katterna fick komma ut en sväng  och sedan gick jag sedan ut i växthuset och skulle vattna. Då insåg jag att jag måste skola om plantorna en gång till för nu har det växt!  Fem tomatplantor hittade  jag,  trodde det var salvia men efter att ha kollat lite noga så uppptäckte jag att det var
cocktailtomater!!  Jag kunde se detta på de småbladverk som börjat utvecklas. När jag väl börjat med att omskola några så fick jag se att det var massor som behövde nya krukor. Det tog mig en timme och sedan var jag riktigt frusen.

Vissa frön har grott över förväntan, har nu 10 - 12 paradisblomster, därtill 10-tal luktärter  och krasse.

Men jag hittar inga rosenknoppar, inga vallmoknoppar och ser inte så många fåglar, måste vara det kalla vädret som försenat knopparna. Brr.
Den här blommar i alla fall. Skir lökväxt, men vad heter den?  



tisdag 26 maj 2015

Maj kan man ju kalla kall. Nu är denna vårmånad är snart slut och då är det sommar, svårt att tro. Ack så kallt det varit. Jag har förgäves försökt få tag i heliotrop till altanen där den ska stå och dofta, även så sommarljus att sätta i en kruka men det har varit så kallt att plantskolorna inte kunnat leverera fullt ut, i vart fall enligt  Blomsterlandet och Plantagen. Så jag åkte till Plantagen helt i onödan förra veckan, kom i stället hem med en massa andra blommor. Ja ja, så blir det alltid. I trädgården växer det i alla fall och likaså i växthuset, en del plantor har jag satt ut, även fastän de var små. Men det är som de tar ny fart när de kommer ner i rabatterna.

I helgen blev det städning och inoljande av altanen som i sådana stunder känns väldigt stor. Jag slapp olja in den, det gjorde maken som tur var. Efter högtryckstvätt och oljastrykning
 så infann sig lite sommarkänsla, den där lukten av oljat trä i solsken.

Jag har fått hålla mig undan trädgårdsarbetet en vecka eftersom jag lyckades skada höger handen igen. Det började med att att jag i april,  snavade  till på väg upp i trappan och tog emot mig med handen, ingen stor höjd men tillräckligt för att jag skulle få ont och svullet. Det kan ha blivit en spricka men det läkte i så fall och nu var jag nästan helt bra i handen. Då smäller jag till med handens översida mot ett stag på trädgårdsgungan när jag skulle dra igång gräsklipparen! Jag drog till ordentligt (irriterat)  i snöret då gräsklipparen inte vill starta, och pang! Intill stod vår trädgårdsgunga och det blev som en rekyl, kanten på handflatans nedre del träffade ett järnstag!!  Jag satte mig på närmaste trädgårdsstol och förbannade min dumhet, och min otur, för handen blev svullen igen och jag haded-t ont. Men jag kunde börja alla fingrar, knytdiastasen var det sämre med men nu kan jag knyta ihop handen igen. Så det var ingen fraktur konstaterade min närdoktor, dvs jag själv och jag behövde nog bara se till att den inte blev belastad. Så jag tejpade ihop lillfingret med ringfingret så att fingrarna skulle få röra sig, annars är det risk att de svullnar. Ja,till läkare kan jag ju inte gå jämt och ständigt. Men det gick faktiskt bra. Idag kunde jag träna på Curves igen, där måste man kunna fatta tag i handtagen till maskinerna och det gick ju. Det är fortfarande ömt över bulan som blev men jag har inte någon nedastat

Nu ska jag titta på Trädgårdstisdag och njuta av en kopp te och få lite ny inspiration.


söndag 17 maj 2015

Kylig långhelg

En och annan tulpan blir det. 
En lång men kall långledighet är till ända. På onsdagen var jag ledig och var på inbokat besök på platiskkirugen för att planera en plastikkirurgi för  att lösa upp det inkapslade expanderprotesen. Den ska tas bort och ersättas med silikon i höst och då fixar plastikkirurgen även till det krondike som blivit över andra inplantatet. Det blir en dagkirurgi så det blir inte någon lång operation vilket känns skönt, är trött på all kirurgi, efter alla operationer som jag varit tvungen att göra. Har väntat med den här plastikoperationen för att återhämta mig ordentligt.

Torsdag till lördag tillbringades mest utomhus i varierande väder . Det har dock varit tungjobbat, antingen så har jag inte återhämtat mig till fullo eller så är det åldern som tar  ut sin rätt, eller både och. Jag känner inte riktigt samma entusiasm inför allt som måste göra s i trädgården, men det är också tristare att jobba utomhus när det är kallt. Mina leder har känt av vädret ordentligt och att jobba utomhus tar på krafterna. Nu måste vi verkligen planera en sommarresa till sol och värme.

Maja har fått gå runt på tomten i koppel
 för att känna sin omgivning. 

onsdag 13 maj 2015

Saknaden efter en katt

För precis ett år sedan somnade vår katt Tusse in för alltid, liggande på vardagsrumsgolvet. En timme senare skulle han ha blivit inburen till veterinären för att få en insomningsinjektion och sedan få sova för gott. Men han slapp detta och vi slappgå igenom en svår stund, även om det slutade på samma sätt så bestämde Tusse själv. Nu är det dags och så försvann han ut till den eviga jaktmarken!
Tusse blev 18 år. Han hämtades hösten 1996 från Stocksund där han var den lilla kattungen som först av alla kom fram till min dotter och make som åkt för att välja ut och köpa en kattunge. Tusse kom hem till oss och han fick bo på samma ort i hela sitt liv. Han vandrade på sina kända stigar, utforskade alla vrår och fångade ett oändligt antal möss, och fåglar tyvärr men sådan är kattens natur. Ett tamt vildjur. Ett par gånger var han försvunnen en längre tid, ena gången så länge att vi trodde att hannvar borta för alltid. Efter några veckors letande så hördes ett ynkligt jamande vid radhuset - Tusse var hemma igen. Trött, utmattad och magar. Men alive!
Som så många äldre katter fick Tusse under sista åren fick han alltmer besvär från njurarna. Under våren 2014 tacklade han av och kunde knappt gå på slutet. Det var plågsamt för honom, han slutade dricka och äta och det fanns inte mer att göra, så vi kontaktade veterinären och kom överens om en tid. Den 13 maj förra året skulle vi in till veterinären men Tusse somnade istälelt in hemma. Skönt att vår älskade Tusse fick sluta sin levnad lugnt och stilla hemmavid.  


söndag 10 maj 2015

Bror min

Just nu firas freden efter att andra världskriget. 1945, fredens år.  1945, var också det år som min bror föddes, på själva fredsdagen, den 9 maj 1945.  Dagen då andra världskriget äntligen var slut i Europa. Bernt skulle ha fyllt 70 år igår. Han var nummer fyra på syskonskaran och skulle komma att få två systrar till. Jag är yngst av alla.

För 10 år sedan insjuknade min bror i en okänd virussjukdom som gav honom så svåra hjärnskador, att han blev totalförlamad, berövad alla sätt att förmedla sig med omgivningen. Jag vet inte hur mycket han förstod av sitt öde eller om hans tankeförmåga var utraderad. Det enda jag hoppades på efter besöken hos honom på sjukhuset och senare vårdhemmet, var att han inte led.

Bernt var en fredens man, en snäll och omtänksam person och han var min enda bror. Saknaden var stor när han avled men han försvann för oss redan 2005, när han sjönk in  i dvala och medvetslöshet. Det var helt ofattbart, att han aldrig mer skulle le och berätta någon rolig anekdot.  Att vi inte skulle få höra hans röst och hans låga skratt. Att aldrig mer bli bjuden på den bästa älgsteken i byn.

 När läkarna kunde ta honom ur sederingen två månader senare så var han totalt förlamad, kunde inte röra sig,  tala, svälja eller andas själv.  Han låg helt fjättrad med slangar och respirator fram till november 2011, då hans lidande tog slut och han fick somna in efter sex år.
                                             
Livet har varit hårt mot mina syskon, en dog när hon var 39, en vid 55 och min bror vid 66 åå.. Två syskon har jag kvar men av olika skäl har vi inte kontakt med varandra längre.

Så är livet. De har gjort sina val och valet att inte ha kontakt är inte mitt.

fredag 8 maj 2015

I förrgår var jag på uppföljning av den genetiska utredningen  av min andra bröstcancer. Som förra gången så var det ingen av de två kända generna men onkologen är övertygad om att det är fråga om en ärtlig gen  med tanke på den cancerhistoria som finns på min sida av släkten. Hon har gjort ett släktträd med alla kända cancerfall. På ett sätt deprimerande att se eftersom detta är vad jag för över i genetiskt arv till min dotter.

 I vart fall så tog jag mod till mig och frågade om det är fråga om spridd cancer när man hade spridning till tre av sju lymfkörtklar, som i mitt fall.  - Nej, nej, definitivt inte!  fick jag då besked om och det kändes ju väldigt skönt att höra. Dels så hade man ju kollat buk och alla organ med alla upptänkliga undersökningar. Man tog vid operationen bort allt i lymfkörtlar plus lite till och all bröstvävnad och för säkerhets skull fick jag cytostatikan, även fast de inte  kan avgöra om det var behövligt eller ej. Men nu fick jag denna behandling och än viktigare menade hon, så tar jag
 aromatashämmare för att förebygga återfall.

Preparatet ger rätt så mycket biverkningar med ledvärk och stelhet och mycket torra slemhinnor men det får jag stå ut med. Huvudsaken är att jag inte får cancer igen, fast det kan  inte någon garantera. Jag lever på hoppet i vart fall. Och i min trädgård så är det väldigt mycket rosa blommor.






söndag 3 maj 2015

Långhelg i trädgården

Fyra dagar ledighet inleddes med en vackert väder på valborgsmässoaftonen  och sedan blev vädret lite sämre, men inte värre än att jag kunnat jobba i trädgården varje dag. Efter allt trädgårdsarbete var jag så uttröttad att jag kunde somna utan insomningstabletter. Jag har tagit dem i ett år nu, började ta dem efter att jag fått sömnproblem förra våren när cancerutredninven var som jobbigast. Inte konstigt att jag inte kunde somna. Dessförinnan hade jag inte tagit en enda sömntablett eller insomningstablett, som Stilnoct. Men eftersom jag måste få min sömn för att kunna jobba så tar jag lägsta dosen de kvällar jag känner att det är svårt att somna.
En av dagarna var det riktigt njutbart väder och det doftade ljuvligt från trädgårdshyacinterna. De planterades i höstas och är knubbiga och stora. Bredvid finns den gulvita kungsängsliljan och blå porslinshyacinter.
En trädgårdsviol, doftar ljuvligt men ser oansenlig ut. 


 Maja och Elliot på upptäcksfärd, de får vara ut på tomten i sele och koppel tills de vant sig lite. 


Rosa!

Förra vecka var tung för många av oss kvinnor med bröstcancer i vår historia. Sara Danius, som kämpat i flera år med sin sjukdom, avled i de...