måndag 19 januari 2015

Rehab med mera

Idag fick jag beslut från landstingets sjukvårdsförvaltning, är beviljad onkologisk rehabilitering i tolv dagar på en rehabanläggning. Det ska bli bra, behöver få tid för mig själv, bearbeta vad som hänt mig och träffa andra i min situation. Har ju inte gått på några stödsamtal eller ens haft ett kuratorssamtal, allt för att inte braka ihop  och för att orka igenom all behandling. Är helt övertygad att om jag släpper på mina inre spärrar så kommer det så upp så mycket sorg och obearbetade känslor. Förutom jag behandlats för  cancer två gånger med allt som detta innebär, finns ett trauma efter min brors långvariga sjukodm och hans död, och en väldigt jobbig arvstvist med syskon som sagt upp relationen.  Allt kommer upp någonstans till slut, det vet jag, så jag bestämde mig för att vänta tills att all behandling var över. Nu har jag börjat jobba lite och börjar få distans, och bedömer att nu kan jag orka gå in i en sådan här seans som rehabliteringen innebär.

Det jag ska göra nu är att bestämma vilken rehabiliteringsanläggning som jag ska välja. Lutar mot Sigtuna, där är nog fint.  Sedan är det en hel del praktiskt, speciellt nu när min sjukskrivning snart upphör. Får man vara sjukskriven under en rehabliteringsvistelse? Eller måste jag ta tjänstledigt? Osv.

Nu har jag börjat ta mig an mina arbetsuppgifter på jobbet, inte bara vara där. Men jag märker att jag är fruktansvärt ringrostig, har glömt så många rutiner på de här nio månaderna. Dock kommer allt tillbaka men vi har en enorm mängd olika rutiner och det är lätt att glömma något. När jag kom hem i eftermiddag efter min första halvdag på jobbet, var jag helt slut och somnade på soffan.

När jag googlade på rehabanläggningar så hittade jag en intressant bok på Cancerfondens hemsida, "Den ofrivillige resenären". En metafor, eller allegori om man vill. Den ofrivillige golfaren känner väl de flesta till.  Titeln på denna cancerbok syftar på att den som drabbas av cancer, tvingas ut på en resa som man faktiskt inte vet hur en slutar. På min dörr till mitt rum på jobbet har jag en liten whiteboard-tavla och innan jag gick sista arbetsdagen före min långa sjukskrivning så skrev jag just så:  Ute på en lång resa. En del som gått förbi min dörr har tydligen trott att jag var på resa, och på sätt och vis så var det så.

För att komma till boken, klicka på denna länk, http://www.cancerresan.se/e-bok/denofrivilligeresenaren/index.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Rosa!

Förra vecka var tung för många av oss kvinnor med bröstcancer i vår historia. Sara Danius, som kämpat i flera år med sin sjukdom, avled i de...