söndag 28 december 2014

Stadsvyer

Idag har vi varit in till Vasastan och ätit stan´s godaste hamburgare, på Flippers. Proppmätta tog vi en tur upp till Observatorielunden och Nikonkameran var med. Den är lite känslig för kylan, batteriet laddar snabbt ur men jag kunde ta bilder i alla fall.

 Sedan tog jag en tur på stan medan de andra åkte hem. Det var länge sedan jag var i city, kändes som ett välkommet avbrott i förortslivet som jag har. Men efter en runda i klädaffärer och lite inköp så var det skönt att åka hem till "landet" igen.

tisdag 23 december 2014

Nu är det jul, nu är det jul...

Den mjuka pepparkakan är precis utplockad från ugnen, skinka, kalvylta och sill. Och så  knäck och kola,  godis, allt är klart. Puh!
Maken gör sin traditionella rödkålssallad med valnötter. Gröten får stå och puttra på förmiddagen i morgon.
På julaftonsmorgonen brukar jag stiga upp före de andra, smyga ner till tv:n o och sitta alldeles för mig själv i soffan med ett saffransbröd och en kopp kaffe.  Jag tänder granen och bara kopplar av julstressen. I och med att jag har haft en hel vecka fritt före före jul så har jag hunnit med en hel del.

Jag är lite tudelad angående julen numera, en del av mig vill åka bort på julen, speciellt i år men behandlingen pågick så länge in i december att jag inte våga boka in någon resa. Det får bli en bit in på nyåret.

Jag har lagt mer mycket tid på julmat, bakning och att pynta smakfullt. Kände inte för så mycket glitter i år. Men vi har flera blomuppsättningar, krukor med  med amaryllis och hyacinter står  i flera fönster och det doftar jul på alla sätt av bakning, matlagning och av granen så klart. Den blev precis lagom stor och har en perfekt form. Katterna ligger under granen och myser.

Nu ska vi snart ta en macka med julskinka och en kopp te och bara njuta. Hoppas att även du som besöker min blogg får en skön och härlig jul!!




                                             


söndag 21 december 2014

Färdig!

Äntligen, äntligen klar med strålningen, i tisdags var det sista gången. Då hade en av kanonerna fått tas ur bruk p g a en trasig lampa och väntetiden blev därefter, två timmar. Men det var ju sista gången och då får man visa lite fördragsamhet. Jag läste ut min bok, uppföljaren till Choklad,  " I persikoträdets skugga" av Joan Harris, och så var det min tur till slut. Sista patienten för dagen igen eftersom jag valt sena tider. Sköterskan önskade mig lycka till,  jag gav henne en kram och gick ut genom kulverten, förhoppningsvis för sista gången. Men det är som det är med cancer, man vet aldrig om den dyker upp igen. Nu gäller det ånyo att leva fullt ut.

Jag har sovit ut på morgnarna då jag haft mycket svårt att somna. Behöver fortfarande insomningstabletter om jag inte ska ligga vaken till två - tre på nätterna. Men jag tror i likhet med sköterskan på onkologen, att det kommer att rätta upp sig när jag börjar jobba, viket är planerat till efter alla helger i januari. Då får jag fasta rutiner igen och vänder inte på dygnet så mycket som nu. I natt blir det dock nattbak, har en surdegsbröd på jäsning så det måste in i ugnen och gräddas.

I torsdags var jag in till jobbet och hälsade på och julfikade med kollegerna. Sedan passade jag på att handla julklappar och på kvällen var jag helst slut.

Nu står i alla fall julen för dörren varför jag har ägnat mig åt excesser i julmat och julgodis, flera sorters julgodis, kola med lakrits och choklad, fudge och nu idag två sorters sill och egenmald kalvsylta. Surdegen står och jäser och i morgon blir det  kaksorter som jag alltid gör till jul, drömmar samt chokladsnitt efter min syster Gudruns recept, salig i åminnelse,  och så syltkakor samt mjuk pepparkaka.

Idag köpte vi gran av en något mindre sort därför att soffan som vi köpte i våras (som katterna springer runt i..) tar stor plats. Men vi har många sittplatser i stället och granen blir nog fin på sitt vanliga ställe.

I onsdag kom ett intensivt snöväder och frost på träden, och det var så vackert. Nästa dag var all snö borta! Suck - men meteorologerna har lovat kallare väder och lite snö. Jag hoppas på en vit jul! I kväll är det minus tre så kanske det blir snö.
Amaryllis, ett urval. Tror att vi har ca 10 st i år. Gjorde ett kap på Blomsterlandet för ett par veckor sedan, de sålde ut olika varianter för 29 kr /st och uppår. De hade ett hav av blommande amaryllisar, antagligen gör det milda vädret att allting blommar för tidigt. Likaså hyacinter, men jag läste att de kan stå ute i blom hur länge som helst i nollgradigt. De blir som konserverade och det stämmer. Har hängt ut en glaskruka med tre hyacinter i och de blommar och blommar. 





söndag 14 december 2014

Ett tu tre - nu är tredje ljuset tänt

Nu går det fort. Snart är det jul igen. Men snö och kyla vore välkommet så att det blir julstämning.
För två år sedan såg det ut så här vid juletid. även om det var jobbigt att skotta snö jämt så var det en riktig vinter,  årstiden blev mer än ett ord. Nu är det gröna gräsmattor, fulla med mossa. Hittade sniglar häromdagen, i december! Vågar inte tänka på hur det blir i trädgården om denna varma vinter
fortsättter.



lördag 13 december 2014

Under strålkanonen

Så här på Luciadagen så är det aningen snö ute och väldigt halt. Köpte nya broddar, hoppas att de inte lossnar bara. Isbekämpningen är inte optimal och jag vill verkligen inte bryta något ben nu när bara två behandlingar återstår. 

Nu på tisdag görs den 25:e behandlingen och sedan är jag är färdigbehandlad för den här gången, förutom den antiöstrogenbehandling som jag ska ta i form av tabletter under fem år. Jag får en annan sort än förra gången, anpassad till den typ av tumörer som det nu var frågan om.

Varje vardag i fem veckor, i ur och skur har jag tagit tåget in till Södra Station och gått till trappan vid foten av berget vid Ringvägen, en  brant stigning upp till sjukhusbacken och SÖS men som tur är trappan uppdelad i sektioner. Ibland har jag fått stanna upp för att hämta mig, orken tryter ibland  men så har jag gått vidare uppåt med blytunga ben. Jag har räknat trappstegen, det är 100 stycken vilket innebär att varje behandling föregåtts av 100 trappsteg, 500 per vecka och 2 500 steg för hela perioden. Neråt har jag sällan gått, åker nästan alltid buss till Skanstull och vidare hem med buss. Nu har jag ju dessutom upptäckt att snabbussen hem till Södertörn har börjat gå tidigare på eftermiddagen så jag kommer hem fortare med den, än med pendel/tåg. Synd att jag inte visste detta tidigare, då hade jag sluppit den långa resvägen hem.

Varje vardag har jag gått den långa centralkorridoren rakt fram, till höger och sedan vänster för att ta hissen ner till kulvertarna där radioterapin är belägen. Jag har på mina vandringar i korridoren mött patienter i korridoren, som jag också sett i väntrummet till och från, många med peruker eller med hårstubb. En del i god form och andra, inrullade till väntrummet i sängar och rullstolar.

Jag har skannat min kod och suttit och i land väntat länge, d v s oftast men ibland har jag blivit inropad direkt. Väl i väntrummet sitter de allra flesta i var sin kokong, väntar på sin tur att bli uppropad, klä av sig och att lägga sig under strålkanonen. 

Personalen är alltid vänlig och tillmötesgående, de klappar om dem som mår dåligt och bryr sig verkligen om patienterna. Jag tror att de flesta,  i likhet med mig, känt sig väl omhändertagna. Sköterskorna använder våra förnamn för det mesta, bara det är mer personligt än att höra sitt efternamn ropas upp. Två onkologsjuksköterskor är alltid i behandlingsrummet,  de är utbildade på strålbehandling och dubbelcheckar allting med varandra medan de småpratar med patienten. 
Exaktheten är total, strålfältet är minutiöst uträknat och man måste ligga absolut stilla. Innan strålkanonen vänts sidledes för att stråla skulderpartiet så brukar jag titta titta mot det fönster som visar strålfältet i det läget. Sedan fokuserar jag på en punkt i taket och kör mitt mantra inombords.

När strålningen är klar så tvättar och spritar jag händerna, det är många som har hållit handtagen som vi håller i under strålningen och hittills har jag klarat mig från infektioner. Under cytostatika var jag nästan i karantän, allt för att slippa infektioner och kunna köra behandlingen utan avbrott.

En del biverkningar från cytostatikan i form av känselrubbningar i fötterna finns kvar. Hoppas dock att klingar av helt så småningom. Jag har varit väldigt trött efter strålbehandlingarna och har i princip åkt hem varje dag och vilat, men så var ju förväntat. Rastlösheten är dock mer påtaglig nu, jag mår bättre och bättre och behöver komma i gång och träna och efter nyår ska jag börja jobba igen, på deltid till att börja med.

I och med att jag börjar bli mitt forna jag igen så kommer också tankarna. Och de är jobbiga på nätterna, har svårt att sova igen och somnar inte utan insomningstabletter. Jag är uppe och vankar i huset, sängen blir så varm när man ligger och vrider sig i sömnlöshet. Ofta lägger jag mig i någon av sofforna och då får jag genast sällskap av två intensivt spinnande katter. 
Efter ett tag brukar jag känna att nu kan jag somna  och tar mig till sängen och somnar. Men klockan är ofta runt två - halv tre på natten. När jag kommer in i normala gängor igen med jobb, så hoppas jag att sömnrytmen blir något så när normal igen. 




tisdag 9 december 2014

Mörkret är kompakt och ingen ljusning, dvs snö och kyla,  är i sikte. Julen förutspås bli grön och det är ju trist. Men med många lyktor och ljus lättar vi upp mörkret.
I och med dagens strålning så har jag gjort 4 av 5 veckor. Huden är dock rejält röd och protesen har blivit en kraftig inkapslad pga av strålningen. det känns stramt i armhålan. Har kanske inte gjort så mycket gymnastik som jag borde.

När jag kom hem tog jag en stor kopp kaffe och somnade i soffan med katterna omkring mig. Ganska skönt, då jag sovit dåligt i flera nätter nu. Det är jättesvårt att somna, tankarna vill inte stillna. Jag försöker att trycka bort oron men det är nog den som gör att jag inte kan somna. Nu närmar sig behandlingstidens slut och sedan tar verkligheten vid igen.

Snart slut på strålande tider

En ny vecka med strålning påbörjad. Nu har jag bra sex dagar kvar med strålning, ooch det ska bli så skönt att slippa åka in varje vardag.  Både i fredags och i dag blev det lång väntan, trodde nästan att  jag var bortglömd. Men så var det naturligtvis inte, bara väldigt många i kö. I fredagsmorse hade vi en tidig tid till veterinären med Elliot för kastrering, men han fick åka hem med oförrättat ärende, detta p g a problem med luftvägarna så att han inte kan sövas. Vi är nu uppe i stora belopp för veterinärkostnaderna. Men en del täcks av försäkringen som tur är, men det blir stora belopp i alla fall. dock så är det viktigt att katterna mår bra men man kan ju undra om inte veterinären spär på med undersökningar som inte är helt nödvändiga.

Därefter for jag iväg till sjukhuset och blev där sittande i en och en halv timme, men på förmiddagen tar det alltid längre tid. I dag däremot så kom jag dit vid tvåtiden, det brukar fungera men jag blev sist in istället. Kvar i fyra var jag klar, själva behandlingen tar 15 minuter, resten är väntetid.

Igår gjorde jag i alla fall ett pepparkakshus.  Pepparkakshuset blev lite snett och vint och betydligt färggrannare än vad jag brukar göra. Men när florsockersnön lagt sig över taket så blev det ganska okej i alla fall.  Kristyren är färgad med specialfärger från Tthe English shop. Det är betydligt starkare färger än med vanlig livsmedelsfärg från Önos.  Blev ett kitschigt hus, kan man nog säga. Renarna på taket blev en kul detalj, de väntar nog på tomtens släde. Den lilla bebisen som kryper längs med takåsen passar också in.

                                       .

måndag 1 december 2014

Kakmonster

December, julmånaden är inledd och det är fortfarande lika mörkt ute. Längtar så enormt efter ljus och sol. Går man ut så är det grått, grått och grönt.. Gräsmattorna är intensivt gröna av mossa och i djurparkerna har djuren besvär med  parasiter pga de milda vintrarna. Nä, nu räcker det, vore faktiskt bra med kallt och snö nu. Då blir det ljusare och renare. När jag gick från parkeringen till pendeltåget var det snö på marken. Tunt, tunt men dock, snö.

Jag åkte in med bilen till pendeltågsstationen och åkte dessutom tidigare till sjukhuset i dag, allt för att kanske få lite eftermiddagstid för en promenad. Är ju ute alldeles för lite, När jag kom till radioterapin var det sex patienter i kö till samma strålkanon som jag skulle till. Just muntert, min väntetid blev istället nästan två timmar. Ingen promenad och inte heller någon lunch. Sedan oroade jag mig för parkeringsböter eftersom sjukhuset besöket tog så lång tid, stod  på fria tretimmarsparkeringen och p-tiden överskreds men som tur var kom ingen P-vakt under tiden. Jag åt en kraftigt försenad lunch när jag kom hem och vilade på soffan med Maja. Hon hoppade plötsligt ner på golvet och hulkade, andra gången idag. Hoppas att det bara är kattmaten som hon inte tål. På fredag ska hankatten kastreras och han får inte bli dålig innan!

I helgen var jag extra pysslig för att kompensera gråheten ute. Förutom alla adventsstakar och julstjärnor så har jag gjort en blomsterkorg. Eftersom jag gillar att pyssla med blommor, även vintertid så får det nu bli julblommor. Den här jularrangemanget har så klart lagts ut på Instagram: Instagram
Hyacinter, liten julstjärna plus en krokuslök blir en skog för tomten, som dock är en vätte, inköpt på Taxinge slotts julmarknad liksom små kantareller och Karl Johan-svampar..
Runt om har jag lagt en batteridriven ljuskedja med LED-lampor.
Maja och Elliot är helt klart ofta på Instagram. Det är ju liksom en trend. 

 Så har vi ett kakmonster i familjen. Dess favoritkaka är havrekakor. 
Recept finns här: Kakmonstrets havrekakor

Rosa!

Förra vecka var tung för många av oss kvinnor med bröstcancer i vår historia. Sara Danius, som kämpat i flera år med sin sjukdom, avled i de...