Skoglig tur

Efter en och halv timmes skogspromenad i Tyrestas urskog så är mina ben trötta men det känns väldigt bra att ha fått anstränga sig lite.

Det var helt vindstilla och lite dimma i Tyresta,  rent av ek lite trolsk stämning.  Vi valde att gå slingan på 6 km,  faktiskt barnvagnsslingan som är perfekt att gå om man vill ha ett slätt underlag att gå på. Passar ju mig som konvalescent, en del mastiga backar men perfekt för att få upp flåset lite.
Ju längre in i skogen som vi kom, desto tystare var det. Riktigt skönt. Lustigt nog så hejade alla skogsvandrare som vi mötte,  inne i skogen. Det var mest medelålders men även ett par yngre. Men när v närmade oss på varandra Tyrestagården igen så var det ingen som hejade. Har det att göra med att vi var långt inne i skogen, långt från bebyggelsen? Psykologiskt?

Det var länge sedan vi var i Tyresta, när barnen var små så var det ett populärt utflyktsmål på helgen.
Fick en hel del fina foton och vi såg flera spår efter bäver, t  o m en fördämning som bävrarna gjort.

Innan vi åkte så hade jag satt in en gryta i ugnen , med kalvbog, lök, buljong, öl och vitlök samt timjan och lagerblad. Lågtemperatur, 100 grader. När vi kom hem efter fyra timmar var kalvbogen i sönderfallande, den var så mör att jag bara behövde peta på köttet så föll det sönder. Jag hällde i lite matlagningsgrädde och Maizenaredning och redde skyn. Skalad kokt potatis till, så gott. 

Faktiskt så tycker jag att det börjar känna ganska okej nu. Och på onsdag börjar strålningen. Men även om det är kämpigt att åka ill sjukhuset varje dag så är det lättare att stå ut med än cytostatikan. Ögonbrynen börjar skönjas och jag har ca 5 mm lång hårstubb. Det tar sig!



Kommentarer

Populära inlägg