November - mörkast av alla månader

Nu är jag inne på vecka två av fem strålningsveckor.  Själva behandlingen tar inte mer 15 minuter. Det som tar tid är att vänta på sin tur. Väntetiden beror alldeles på hur många som väntar i kösystemet när man kommer in, eftersom sjukhuset har börjat med dropin-behandling. Jag försöker nu lista ut vilka tider på dagen som som det blir kortast väntetid. Ofta är det en timme i väntrummet. Nu åker jag in efter lunch för att kunna åka med snabbussen hem, då minskar den totala restiden med en timme.  Sedan är det sen eftermiddag och efter att jag kommit hem från sjukhuset behöver jag vila en stund och sedan är det middagsdags.

Eftersom jag har behandlingar varje dag, så har jag alltså fullt upp. Försöker att inte fundera så mycket på hur behandlingen resultat, på hur det blir framöver. Men jag siktar på att börja jobba efter nyår, längtar efter att komma ut och få en vanlig vardag igen. Biverkningarna ebbar ut, har dock fortfarande problem med fötterna. Speciellt tårna är domnade och tånaglarna är så ömma, antagligen efter cytostatikan. Har provat alla höstskor nu och det är en pina att ha skor som trycker mot tårna. Eftersom jag behöver gå rätt långa sträckor så får det bli mina walkingskor ett tag till men de fungerar inte om det blir snö och halt. Så kung Bore, jag ber , håll upp med snön ett tag till!! Jag får nu lov att leta efter ett par rymliga och mjuka vinterskor som dessutom klarar halkan, det blir inte lätt.  Ett par snygga och bekväma stövletter kanske.

Nu väntar jag först och främst på mina nya glasögon som jag helt oförhappat provade in förra veckan. Jag såg lite suddigt på höger öga och trodde att glaset var smutsigt, med det visade sig vara antireflexbehandlingen som krackelerat! Glasögonen är relativt nya, bara något å så jag gick tillbaka till Specsavers och det var inget problem alls. Nya glas så klart, men bågen fanns ju inte kvar i sortimentet. Det är nämligen inte som förr i tiden, att man bytte glas i bågen utan allt byts, jag fick helt enkelt prova ut en ny båge på stört. Eftersom jag ser så himla dåligt utan glasögon så brukar jag ha linser på mig när jag provar glasögonbågar, så nu fick jag lita på bildskärmen som optikern hade. Problemet är ju att jag måste krypa alldeles intill spegeln för att se hur bågen passar till ansiktet. Det blir spännande att se hur den blåa bågen blir i verkligheten. 

I det stora hela så börjar livet bli mer  normalt. Håret växer för fullt, ser ut att vara något ljusare än vad jag hade tidigare. Det är väldigt kallt att inte ha hår, och eftersom jag hade väldigt tjock hår så behövde jag sällan ha mössa. Jag letade efter någon tunn mössa som inte blir för varm och hittade en av grå trikå med tygros!! flärdfullt minsann. Inte för att jag är så glamoröst lagd, men lite flärd behövs i mitt läge. För att förstärka min växande ögonfransar så har jag köpt en ny mascara, Lancome Grandios , den dyraste mascara som jag köpt någon gång!! Men den ger lite stadga och lite sotigt intryck så den är värd sitt pris. Ögonbrynspennan har jag slutat med nu, ögonbrynen har växt ut.  Känner mig lite mer tillfreds när jag ser mig själv i spegeln nu.  

Kommentarer

Populära inlägg