söndag 31 augusti 2014

Sensommar!

Ett underbart väder har vi haft den sista sensommarveckan. Och det ska bli fortsatt varmt vilket är bra så att jag kan vara ute.
I onsdags fick jag cytokur nr 4, är nu mer än halvvägs. Det var dock än mer jobbigt den här gången fastän jag fick dosen sänkt med 20 % då jag har alltför mycket av neuropati i fötterna, svårt att gå och linkar fram ibland. Men det går förhoppningsvis över, men läkaren var noga att betona att jag måste säga till om jag får mer problem. Eftersom det är fyra dagar sedan så är det lite svårt att säga om så är fallet, brukar ju ha problem i flera dagar. Jag fick även ont i magen denna gång, mycket för att det blir totalstopp i tarmarna. Nu är det bättre, tack och lov och jag kan äta.

Som vanligt tog cyton, eller om det är kortisonet, väck smaklökarna för några dagar så jag hade dessutom dålig matlust p g a detta. I går kunde jag ta en promenad i alla fall och idag var jag ute i trädgården och tog bilder.
Och så har vi ju fått vara kattungar, äntligen. Maja och Elliot. Sötare kattungar och busigare får man leta efter. De är riktiga soffpotatisar, ligger tätt intill mig i soffan, så mysigt!! Plus att de tagit sig för att sova i våra sängar..

   

Elliot & Maja



Admiralsfjäril i syrenbuddleja Daviidi



Peacerosen är fantastisk!!


måndag 25 augusti 2014

I valet och kvalet?

Den 14 september är det val, vilket ingen bör ha missat. Mitt val är självklart, Alliansen ska bort. Av många skäl men främst för ett solidariskt samhälle där vi bär bördorna efter förmåga, med stark satsning på resurser till sjukvård, skola och äldrevård utan profitintresse. Inte ett samhälle med rasism och främlingsfientlighet utan ett som bygger på allas lika värde. Ett samhälle där alla får plats.

Det är djupt omoraliskt och vidrigt att storfinansens och företagens vd:ar och andra direktörer kan avlöna sig själv med miljoner. T o m PG Gyllenhammar, den gamle Volvo-direktören och liberalen, men vad nu röstar på svarar han kryptiskt på. Man kan av artikeln i DN härom veckan utlösa stark kritik mot hur storfinansen ledande personer ger sig själva enorma fallskärmar m m. Han ger således en kraftig känga till dagens direktörer, som han menar får oförtjänt bra betalt, utan att de egentligen behöver ta några som helst risker. ”Förr kunde man tappa jobbet och då hade man ingenting. Numera har man alltid en pension baserad  i relation till lönen och nästan alltid ett avgångsvederlag”, säger Gyllenhammar i intervjuer i både DN och SvD. Idag kan vanligt folk bli arbetslösa och inte en få A-kassa.  Redan våren 2012 kunde man läsa hans kritiska uttalanden om feta direktörslöner så det här nog något som han verkligen anser. Likaså kändes det skönt att i DN  igår,  läsa om Tommy Berggrens raseri mot "det ekonomiska svineneriet".

När det gäller att se till sitt eget hus finns det ingen gräns för girigheten men att se till att skatterna gör det möjligt att ge alla en bra sjukvård, satsa på skolan och arbete till alla, handikappade får sin hjälp i form av personlig assistent och äldresjukvården eller ta hand om flyktingar, det är svårt för  Alliansen. Listan kan bli mycket lång på alla orättvisor som finns.

Nog om detta - idag ska jag alltså vila mig så jag orkar med kur 4. I går kväll hade vi bokcirkel hemma hos oss, bakade till detta citronmarängkakor a la Ernst  och en plommonclafoutis med mandelmjöl, mycket goda båda två -  recepten finns på nätet. I kakorna med citronmaräng bytte jag ut hälften av kaklängderna  mot en fyllning av limecurd istället för lemoncurd, sagolikt gott. Det gäller att passa på att njuta, efter cyton är smaksinnet rejält nedsatt under ett par veckor. Då äter jag för att jag behöver äta, inte för att njuta.

Nu är det bara ett par dagar tills nästa kur, den fjärde av sex stycken. Då har jag avverkat två tredjedelar. Det känns ändå motigt. För varje gång blir jag tröttare och besvären med ledvärk, kuddkänsla och domningar, neuropatin i fötterna blir allt längre. Men det är bara att bita ihop och härda ut. I början på oktober har jag fått alla cytostatikabehandlingar. Istället blir det strålbehandling alla vardagar under fem veckor, med start i början av november och i mitten av december så är behandlingen klar. Hoppas på en fin och varm höst så jag kan vara så mycket  som möjligt utomhus eftersom jag undviker att åka kommunalt eller att vara i miljöer med mycket folk, allt för infektionsriskens skull. Men eftersom det är val om knappt tre veckor ska jag besöka ett par valmöten i alla fall så att jag känner att det är valår.

I helgen har jag redigerat stillbilder till en "film" eller snarare bildspel. Roligt tidsfördriv när det är för tråkigt väder.
 

onsdag 20 augusti 2014

En svunnen tid

Idag var det en mellandag, blev rätt så trött efter lunch och vilade på altanen på eftermiddagen och somnade i min gunga. Det var väldigt skönt men sedan kom regnet, en mycket lätt skur och sedan kände jag mig så pass att jag kunde jobba i trädgården lite. Flyttade på ett par perenner som inte tycks trivas och hoppas att den nya placeringen ger tillräckligt med sol så att det blir blommor nästa år på blodtoppen.

På förmiddagen satt jag vid datorn och skannade foton från album med bilder från 1967 och framåt. en tid som svunnit, från ett framväxande välfärds-Sverige. Tidsdokument som ska redigeras längre fram. Nu har jag ju tid att skanna bilderna och det är bra för färgfotona har bleknat.

Hittade en bild på min far i sin eka som han byggt själv.

söndag 17 augusti 2014

Sensommar



Sensommaren är inledd med kyligare väder men det var ändå skönt att vara ute och påta lite. Klippte in rosorna, hyfsade till rabatter och städade lite. Idag var första gången sedan tredej cyton som jag inte hade besvär med "iskänslan i fötterna så jag kunde vara lite aktiv, vilket var skönt.

I maj dog ju vår  katt Tusse, nästan 18 år gammal och nu har vi köpt två!! kattungar som tagit om hand som hemlösa. Det känns väldigt bra. Vansinnigt söta är de båda. På fredag ska de hämtas och då blir det full rulle hos oss och massor av kattfoton!

I dag var också det sista Sommarprogrammet på P1-kanalen.  Det var ett bra program, med författaren Mustafa Can som pratade om fyra människoöden från Norrlands inland. Det värmde mitt hjärta att höra om dessa fyra gamla människor från Västerbottens inland, Margit, Hans Henry Napoleon, Gerda och Bengt som representerade ”den sista generationen som gick från myr o...ch dike till räls och välfärd”. Kan ju inte låta bli att tänka på mina föräldrar som var födda i under 1900-talets första decennier, idag skulle min far ha varit 107 år och min mor, 103 år. De fick sex barn och slet först på liten gård i övre Västerbotten och sedan på ett hemman i Västerbottens kustland. Ett hemman som innebar tungt slit men alltid mat på bordet (och gott om utrymme) och precis som småbrukarhustrun Margit så klagade aldrig min mor på tillvaron, fastän den var svår understundom.  
Min mor slet med sex barn på gården och i ladugården,  medan far slet i skogen och på åkrarna.


Dessa personer som han intervjuat,  representerade ”den sista generationen som gick från myr och dike till räls och välfärd” menar Mustafa Can. Han har helt rätt i detta. Dessutom handlar det om människor i grannkommunen Bjurholm, själv kommer jag från Nordmaling, kustlandet mellan Umeå och Örnsköldsvik.  


 




torsdag 14 augusti 2014

I dag är nio dagar sedan cyto nr 3 och jag har f f brännande, eller snarare iskall brännande känsla,  i fötterna och kuddkänsla. Om jag går runt alltför mycket så blir det riktigt jobbigt men i går var vi i alla fall på en dagstur ut i Skärgården. Efter att vi klivit av båten så tog vi in titt på den katalanska festivalen vid Skeppsbron. Utflukten var värt de extra besvären på kvällen, med ganska så bortdomnade fötter.  Nu är det lite bättre men så fort jag belastar fötterna med trycket från gående så svider och bränner de.

De kallas för neoropatisk smärta, vanligt vid cytostatikabehandling. Jag har inte tagit smärtlindring de senaste dagarna men ska nu göra det. Behöver nog inte ha så mycket besvär.

I morgon ska vi åka och titta på två ursöta kattungar som vi kanske ska köpa. Tusse i sin katthimmel kan aldrig ersättas med en ny katt, men vi vill gärna ha katt igen. Behöver ha lite liv i luckan. när jag växte upp hade vi alltid katter och som vuxen har det varit korta perioder utan fyrfota vän.

måndag 11 augusti 2014

Sömnlös

Efter ytterligare en natt av sömnlöshet p g a bensmärtor och allmän utmattning var jag helt slut på förmiddagen. Tog mig upp och åt frukost men sedan var det stopp ett bra tag. Låg och vilade på altanen, läste lite och spelade Candy Crusch på iPad. Men efter lunchen fock jag nya krafter och lyckade baka en rulltårta! Det är bra, har gått ner lite i vikt så jag äter lite sött då och då. Ibland kanske för mycket men det känns som kroppen vill ha lite extra energi då och då.




De bästa köpen i år är faktiskt iPaden och vilstolen på altanen. Där i stolen kan jag bara koppla av, slumra eller sova, allt eftersom min kropp behöver och med iPaden kan jag förströ mig , skriva på min blogg eller redigera bilder med alla upptänkliga appar.

Nu är kanske värmeböljan över och mer normala temperaturer tar över men för mig är det ok med 20 grader varmt, kan ju rent av tycka att det är lite skönt med lägre gradtal.

Den somrigaste sommaren av alla, så kan jag ju inte bada i sjö, hav eller bassäng. Det är ju så det är och det svider då och då. Men att bli kvitt de eventuella cancerceller som kan ha funnits efter operationen, är så mycket viktigare. Vi får ta en resa till sol och värme när behandlingen är klar. Tills får jag står ut och njuta av tidigare semesterfoton.

Förra året - Kefalonia.
 
 
                                                  Förra årets solresa gick till Kefalonia.

söndag 10 augusti 2014

Den tredje dagen

är nu förbi. Dag 3 efter behandlingen är jag alltid utslagen, mer eller mindre. och den här gången var verkligen skitjobbig. Pilsmärtor i fötter och ben, iskyla i fötterna, kramper i händerna, beläggning i mun och på tungan, blytung trötthet.
Efter den jobbigaste dagen och natten hittills så är det lite bättre i dag, tack och lov. Visserligen mycket trött men ändå igenom på något sätt. För att få sova blev det en hel del smärtstillande och sömntablett, men det var nödvändigt. Idag går jag omkring som halvdvala, har f f kuddkänsla i fötterna  men inte så mycket värk. Om det nu blir lite värre för varje gång så gäller det att hålla garden uppe under de tre återstående kurerna, sedan blir det strålning men den ger inte så stora biverkningar.
Men jag är halvvägs och det är bra. Jag fixar det här. Nu går jag omkring och njuter av trädgården igen!

Nu blommar Peach-rosen liksom förra årets rosförvärv, David Austin-rosen; Crown Princess Margareth. Den senare har en underbar doft!
I onsdags var det så dags för kur 3 och idag var det tredje och den värsta dagen avseende biverkningarna. Blytung kropp, värk och kramper i ben, fötter och händer. Ömma muskelbanor. Svårt att gå.

Orkar inte göra så mycket, varmt och fuktigt ute så jag sov en stund i min vilstol, långt in på den mörka augustikvällen.

Äter Citodon mot smärtorna, får se hur natten blir.

måndag 4 augusti 2014

Dalarna

Vaknade i strålande sol här på hotellet i Tällberg. I går vi en trevlig middag på hotellet, det var ett ruskigt åskväder och strömmen gick men det bekom oss inte. Vi njöt av mat och vin. I dag ska vi åka runt lite och sedan till vänner nära Dalhalla.

söndag 3 augusti 2014

We go west

På väg till Dalarna, till goda vänner och Dalhalla. Efter nattens åskväder är luften ren och fuktig, nästan tropisk. Efter noggranna bevattningsinstruktioner till hemmavarande ungdomar som sköter alla blommor och framförallt växthuset, så satte vi oss bilen västerut.

 Lyssnar  på P4 i bilradion med en ung  tjej som drabbades av bröstcancer, strax sin skilsmässa och ett husköp. Hon satte i gång att leva på allvar istället för att deppa ihop.

Förutom att det nog skiljer 30 år mellan oss så är det mycket som
förenar. Hennes motto är att vara sig själv oavsett vad man drabbats av. Hon började blogga som så många av oss andra med cancer  gör.. Det som verkligen förenar är att jag varken denna gång eller förra omgången med bröstcancer, tillåtit mig själv att låta sjukdomen ta över min vardag. Det kan låta lättvindigt men är nödvändigt om man inte ska gå upp helt i sin sjukdom. Om man klarar att hålla sjukdomen från att ta över alla glädjeämnen som man ändå har, sin familj, vänner eller intressen och fokuserar på att det ska gå bra, så är man en bit på väg. Och nu hade jag min blogg igång sedan några årligen sovande så jag bestämde mig för att skriva av mig.

Jag lever här och nu. Om framtiden siar jag inte utan fokuserar jag på nuet,  är snart halvvägs igenom cyton och mår relativt väl. Jag har en familj och vänner samt kollegor som bryr sig om hur jag mår. Sjukvården fungerar och jag är trygg.

Jag förstår hennes vånda med håravfallet men skulle inte själv ha kortat ner behandlingen. Men jag har ju haft bröstcancer tidigare och tar därför inte sådana risker. Det hänger inte på håret kan jag tycka för min del, är ju inte så ung.

På tisdag e m ska jag till SÖS och ta prover inför cytobehandlingen på onsdag. Det blir den tredje behandlingen av sex och betyder att jag är halvvägs igenom cyton. Jag ska gå hel igenom det här som Peter Le Marc sjöng på sin sista bejublade konsert igår, har de flesta av hans skivor och de är en Lisa att lyssna på. Dessutom har han själv haft cancer och nu hans hustru. Vi är många som drabbas.

Nu ska maken och jag fira vårt pärlbröllop i kväll med middag i Tällberg och i morgon blir det Dalhalla. Det ska bli bli fint att återse Dalarna, faktiskt 20 år sedan sist.

En fördel med att inte kunna åka utomlands i sommar är att vi besökt närliggande mål inom Stockholmsregionen istället. Det finns många fina utflyktsmål som väntar och nästa blir en heldag i Uppsala, sta'n som jag flyttade till som sextonåring och som fick en mobbad tjej att blomstra och leva upp.

fredag 1 augusti 2014

Vissa dagar är ju tyngre än andra, i dag är nog en sådan dag. Känner mig trött, ögonen svider som sjutton och solglasögon är anbefallt hela dagen, trots molnigt väder. Ögonbesvären som nu dykt upp tar jag ögondroppar mot, har olika piller och krämer mot allehanda besvär som visar sig.

Kanske är det värmen som gör att man är lite utpumpad. Helst hade jag ju velat sola och bada som alla andra, den här fantastiska sommarn med 26-gradigt badvatten. Men så går ju inte och jag får njuta av vädret på mitt sätt,  stå på badberget och fotografera den vackra vyn, vistas  i trädgårdens skugga och på kvällarna på altanen. Det är så underbart att sitta ute och läsa på min  fantastiska Ipad långt in på natten så jag har blivit kvällspigg  och en sann nattuggla. Sover länge på morgonen den dagar jag inte behöver till sjukhuset eller till vårdcentralen för omläggning. t än det ena och än det andra. Men i stort sett så har jag väl klarat den här andra cytokuren bra.

Det tog längre tid innan biverkningarna av neurologisk art släppte, kuddkänslan och "krypsmärtan" i benen var jobbigt men är väl i stort sett borta. På kvällarna är fötterna ff som kalla klumpar men jag tar en hård borste och hett vatten samt olja och masserar dem så att fötterna känns varma igen. Sedan lägger jag mig och sover. I går var det svalt när vi lade oss och det var så skönt. Men sömnen vill ändå inte komma direkt så jag tar en insomningstablett. Det är märkligt, så trött men ändå kan jag inte somna direkt. Jag har inte haft så stora problem med att somna tidigare men numera är det knepigt.


Trädgården är i sitt esse f f men nu har en del blommar ut och annat står i knopp och väntar på sin tur. 

                                   







En del insekter som denna blombock har också gästat trädgården.






I helgen åker vi till Dalarna och Dalhalla. På måndag firar vi pärlbröllop, d v s 30 år.  Den 4 augusti 1984 gifte vi oss i Enskede kyrka. Bröllopsfesten hade vi en trevlig jugoslavisk restaurang på Riddarholmen (det var före inbördeskriget i forna Jugoslavien så därför skriver jag jugoslavisk).
                            
Svärfar Sture och min mamma Berta står i förgrunden, min svärmor Maud syns inte men hon var en chic och trevlig dam liksom min charmanta svärfar som tyvärr dog i cancer knappt ett år från bröllopet. Han fick inte uppleva sin sonson men visste att det var på väg ett barnbarn vilket gladde honom. Mina syskon Bernt och Gudrun som syns i förgrunden är båda borta liksom min svåger Lars. Min far var inte livet men levde när vi förlovade oss så han var nog glad att lilljäntan funnit sin kärlek, och jägmästare var han ju också.

När jag ser på den här bilden så påminns jag om hur livet kan förändras och hur fort det sker.

Det har varit så mycket sjukdom och elände med alldeles för tidig död i våra familjer. Min bror dog efter sex år som totalförlamad av okänd virussjukdom som slog hans hjärna totalt, min syster dog av bröstcancer liksom min mor. Min svärfar var hur pigg som helst och så slog cancern till. Så mitt
motto - lev medan du lever. utnyttja tiden och lev livet väl. Två av mina syskon är kvar och de är så osams att de inte kan prata med varandra alls och så lär det fortsätta. De har inte lärt sig något alls.

Men min svärmor överlevde sin tarmcancer och dog 85 år gammal . Hon var en ofta anlitad barnvakt till våra barn, bodde i Kista medan vi bodde i Haninge - en dryg resa som hon ofta gjorde per kommunala resmedel. Ända fram till att hon fick stroken vid 80 år så kom hon hem till oss, helt otroligt. Vi skjutsade hem henne eller så sov hon över. Ungarna älskade henne och de hade en väldigt fin kontakt.

Så i helgen blir det Dalerna och förutom Dalhalla, besök hos våra vänner som har stuga i närheten av Dalhalla.

Full sprutt på sommarn!

En månad sedan förra inlägget, och nu kom sommarn! Den kom lika snabbt och intensivt som förra våren.En ganska så varm april, mindre varmt i...