söndag 11 november 2012

Oktober, bröstcancermånaden, Rosa bandet har nu passerat. Och jag har blivit friskförklarad - fem år sedan jag behandlades för bröstcancer.
Jag har som så många andra valt att berätta om sjukdomen. Från första början kände jag ett behov av att prata om vad som drabbat mig, ventilera och uttrycka min oro men också mitt hopp. Och jag har klarat mig så här långt utan recidiv. Det är ju så många som klarar sjukdomen och det är så viktigt att förmedla hopp. Att tro och hoppas att det ska gå bra. Jag bestämde mig omgående, jag ska klara det här. Cancern får inte ta över mitt liv. Om jag skulle tvingas jag leva med sjukdomen under flera år så skulle jag klara det också, att ge upp fanns inte på kartan. Hela bröstet togs bort och jag fick strålbehandling. Det som underlättade var ju att cancern upptäcktes så tidigt, att det inte var någon spridning och att jag inte
behövde cytostatika. Den genetiska analysen av tumörerna som gjordes senare, visade att det var en mindre agressiv typ än vad min mor och syster haft. Så jag har haft en god portion tur. Mycket mer värt än att vinna miljoner på Triss.

Jag är också tacksam för den goda sjukvård som vi har, trots alla skriverier, och speciellt personal inom cancersjukvården är värda en eloge. Jag har nu gått igenom sex operationer totalt, varav fyra stycken för att få till en rekonstruktion. Nu har det det blivit riktigt bra, tack vare en mycket skicklig plastikkirurg på SÖS, Katarina Eriksen. Jag hade gjort ett par plastikkirururgiska operationer men det blev inte så bra, expanderprotesen gick inte att fylla upp som det var tänkt och följden blev ett mycket mindre bröst och stramt ärr. Men nu, med en i och för sig smärtsam post op tid, så har bröstet rekonstruerats på nytt med abdominal advancement som det står på intyget. Och jag är mer än nöjd. Novadexbehandlingen är avslutad men jag ska göra årsvisa kontroller för säkerhets skull. I övrigt tänker jag stänga det här kapitlets dörr bakom mig,och hoppas att slippa återfall i framtiden.
Min tacksamhet till cancervården och forskningen om speciellt bröstcancer uttrycker sig i att jag är månadsgivare till Cancerfonden. Läs min berättelse om cancersjukdomen som drabbade mig, min mor och min syster.
I septembernumret av tidningen M fanns en artikel om en f d cancerpatient, praktiserande psykolog som skulle vilja att det fanns ett konto för
cancerpatienter för att kunna återhämta sig, återfinna sitt liv och sin vardag. Låter som bra tanke. För det tar tid och för många så blir det aldrig som förr igen. Men det viktiga är att ta vara på det som livet ger trots det som man drabbas av i form av sjukdomar och annat elände. Carpe diem.

Full sprutt på sommarn!

En månad sedan förra inlägget, och nu kom sommarn! Den kom lika snabbt och intensivt som förra våren.En ganska så varm april, mindre varmt i...