måndag 24 oktober 2011

tack till den som uppfann magnetkameran

Oktober - rosa kampanjen. Överallt  information, insamling till Rosabandet, reportage. Och så ett brev på posten efter magnetkameran - "du har en tid hos onkologen". Jag blev så klart väldigt orolig men fick snabbt kontakt med mottagningen och onkologen som jag träffade senast. Det var nu så  att återigen avslöjade magnetkameran en förändring, men i det andra orörda bröstet, en stråkighet som läkaren uttryckte sig. Ett stråk av cancer eller något annat, ofarligt, i mitt friska bröst.. Jag fick en tid till ultraljud och punktion veckan därpå och infann mig för ultraljudet. Det blev dock ingen punktion för man fann inte något avgränsat område att ta prov av.. Någon viss förändring, ja men inte något som man kunde sticka i och ta prov från. Jag blev ju så klart lättad. Sedan fick jag träffa onkologen Linda, en mycket engagerad och inkännande läkare på SÖS bröstcentrum. En underbar doktor som ger sig tid att förklara och lugna. Eftersom jag gått på kontroller på SÖS genom åren  finns alltid en bra vårdkontakt där. Jag har också fått göra en mutationsutredning som inte visade på någon känd ärftlig cancergen trots att vi är tre kvinnor inom samma familj som fått bröstcancer, min mor och en syster förutom jag själv. Efter denna utredning bestämde jag mig för att behålla det andra bröstet och inte ta bort det som jag först tänkt, med tanke på risken för cancer där också. Men nu vet jag inte hur det blir. Magnetkameran lär visa vad det blir.  Först  ska jag göra färdig rekonstruktionen av det amputerade bröstet där jag nu har en silikonprotes.   
 Eftersom tumören var svår att upptäcka får jag göra årliga magnetkamerakontroller och nu efter magnetkamerans nya fynd, halvårsvisa kontroller eftersom onkologen inte vill släppa förändringen. Det känns ju väldigt tryggt ändå att veta att man följer upp den diffusa förändringen. Dessa undersökningar är inte billiga men tack vare vårt sjukförsäkringsystem kan jag slappna av lite och inte oroa mig så mycket. För jag vet att magnetkameran ser det som inte mammografin ser och det var min räddning 2007. Det kan också var en helt ofarlig förändring men det går inte att säga i nuläget. Alltså är jag väldigt tacksam och glad över att vi har en sjukvård värd namnet. Den är definitivt värd sina skattekronor.
Den oro och ångest som man har innan man vet är den värsta oron. Den tär och gnager sig in och jag blir retlig och ologisk. Men så fort man får ett besked, av vilken sort det vara må,  så har man ett nytt utgångsläge. Så nu försöker jag tänka bort oron ett halvår och ska ägna mig åt att leva, som
t ex att fotografera, ta bilder med surfplatta Galaxy och spela Wordfeu fastän jag borde ägna mig åt tvätt eller städa.. So what - jag har ett liv att leva.
Rosa blommor - dahliorna som vägrar göra vinter
Trädgårdsarbetet är nästan över för säsongen eller borde vara, då trädgården skulle ha gått i vila för vintern, Men många av växterna har inte fattat galoppen - det finns rosenknoppar och riddarsporren har också gått i knopp liksom en hel del perenner i övrigt.
 Men höst är det ju så då får det bli höstmat - långkok och grytor och brödbak fyller huset med spännande dofter. Fint dukat bord och dukning och tända ljus. I lördags  gjorde jag en god gryta på älgkött och kantareller och söndagsmiddagen blev en lammgryta med massor av vitlök och rödvin, lök och krydor, Till detta hembakt bröd. Njutbart i högsta grad. Hösthallon till dessert.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Full sprutt på sommarn!

En månad sedan förra inlägget, och nu kom sommarn! Den kom lika snabbt och intensivt som förra våren.En ganska så varm april, mindre varmt i...