onsdag 26 oktober 2011

Rosa bandet

Du som inte ännu skänkt något till Rosa Bandet, gör det för din egen skull. för din mor eller syster, mormor  eller farmor, väninna eller partner. Använd något av de telefonnummer som visats på tv i kväll från Rosa Bandet-galan. En liten slant för dig som skänker men tillhopa blir det en stor slant för cancerforskningen.
Att drabbas av cancer är ju enormt påfrestande för psyket, det kan nog de flesta instämma i. Förutom att det är en allvarlig sjukdom så blir man stympad i och med att man amputerar ett bröst. Jag var strax över 50 år men kände mig mycket yngre och ser faktiskt yngre ut än mina 56 år som jag är nu. Men att förlora ett bröst var rätt så jobbigt, och jag har ofta kännt mig gammal i förtid efter operationen. Jag skärmade nog av detta först eftersom det viktiga var att överleva och bli botad.  Till slut kände jag att det var dags att göra en rekonstruktion och nu är det nästan klart.

måndag 24 oktober 2011

tack till den som uppfann magnetkameran

Oktober - rosa kampanjen. Överallt  information, insamling till Rosabandet, reportage. Och så ett brev på posten efter magnetkameran - "du har en tid hos onkologen". Jag blev så klart väldigt orolig men fick snabbt kontakt med mottagningen och onkologen som jag träffade senast. Det var nu så  att återigen avslöjade magnetkameran en förändring, men i det andra orörda bröstet, en stråkighet som läkaren uttryckte sig. Ett stråk av cancer eller något annat, ofarligt, i mitt friska bröst.. Jag fick en tid till ultraljud och punktion veckan därpå och infann mig för ultraljudet. Det blev dock ingen punktion för man fann inte något avgränsat område att ta prov av.. Någon viss förändring, ja men inte något som man kunde sticka i och ta prov från. Jag blev ju så klart lättad. Sedan fick jag träffa onkologen Linda, en mycket engagerad och inkännande läkare på SÖS bröstcentrum. En underbar doktor som ger sig tid att förklara och lugna. Eftersom jag gått på kontroller på SÖS genom åren  finns alltid en bra vårdkontakt där. Jag har också fått göra en mutationsutredning som inte visade på någon känd ärftlig cancergen trots att vi är tre kvinnor inom samma familj som fått bröstcancer, min mor och en syster förutom jag själv. Efter denna utredning bestämde jag mig för att behålla det andra bröstet och inte ta bort det som jag först tänkt, med tanke på risken för cancer där också. Men nu vet jag inte hur det blir. Magnetkameran lär visa vad det blir.  Först  ska jag göra färdig rekonstruktionen av det amputerade bröstet där jag nu har en silikonprotes.   
 Eftersom tumören var svår att upptäcka får jag göra årliga magnetkamerakontroller och nu efter magnetkamerans nya fynd, halvårsvisa kontroller eftersom onkologen inte vill släppa förändringen. Det känns ju väldigt tryggt ändå att veta att man följer upp den diffusa förändringen. Dessa undersökningar är inte billiga men tack vare vårt sjukförsäkringsystem kan jag slappna av lite och inte oroa mig så mycket. För jag vet att magnetkameran ser det som inte mammografin ser och det var min räddning 2007. Det kan också var en helt ofarlig förändring men det går inte att säga i nuläget. Alltså är jag väldigt tacksam och glad över att vi har en sjukvård värd namnet. Den är definitivt värd sina skattekronor.
Den oro och ångest som man har innan man vet är den värsta oron. Den tär och gnager sig in och jag blir retlig och ologisk. Men så fort man får ett besked, av vilken sort det vara må,  så har man ett nytt utgångsläge. Så nu försöker jag tänka bort oron ett halvår och ska ägna mig åt att leva, som
t ex att fotografera, ta bilder med surfplatta Galaxy och spela Wordfeu fastän jag borde ägna mig åt tvätt eller städa.. So what - jag har ett liv att leva.
Rosa blommor - dahliorna som vägrar göra vinter
Trädgårdsarbetet är nästan över för säsongen eller borde vara, då trädgården skulle ha gått i vila för vintern, Men många av växterna har inte fattat galoppen - det finns rosenknoppar och riddarsporren har också gått i knopp liksom en hel del perenner i övrigt.
 Men höst är det ju så då får det bli höstmat - långkok och grytor och brödbak fyller huset med spännande dofter. Fint dukat bord och dukning och tända ljus. I lördags  gjorde jag en god gryta på älgkött och kantareller och söndagsmiddagen blev en lammgryta med massor av vitlök och rödvin, lök och krydor, Till detta hembakt bröd. Njutbart i högsta grad. Hösthallon till dessert.

onsdag 19 oktober 2011

Arbeta tills du stupar

Man kan ju fundera över vilka prioriteringar som är viktiga. I dagens DN kunde vi läsa att nu ska här satsats på bättre arbetsmiljö så att vi orkar jobba längre, socialförsäkringsministern vill höja pensionsåldrarna.
En bra tanke att göra arbetslivet mänskligare så att fler härdar ut och orkar jobba fram till pensionen. Det känns dock inte som att det är för arbetstagarnas skull som arbetslivet ska bli bättre utan för att vi ska arbeta, arbeta och åter arbeta.
Jag gillar mitt arbete men skulle dock gärna kunna tänka mig att arbeta med något helt annat när jag blir runt 60 år. Att byta jobb i den åldern är dock säkerligen mycket svårt. Men varför inte, om man nu är pigg och rask.
Men vilan är mycket viktig för att man ska kunna orka jobba. 
Varför ska man då inte kunna ta en tupplur på jobbet, siesta som i sydligare länder, eller "en kvart om dagen" vilket skulle göra väldigt många mycket piggare och alerta.
Det verkar som detta genomförts på en del håll..  Varannan pilot somnar.. stod det i en annan artikel. Det känns ju väldigt tryggt!! När man köper flygbiljetter borde man kunna se vilka bolag som har de mest utsövda piloterna!!

söndag 16 oktober 2011

fotoupplevelse

Vilka fantastiska djurfoton som finns att beskåda på Fotografiska muséet! Utställningen av Nick Brandts foton från Afrika överträffade min förväntan.
 Naturligvis har han bearbetat bilderna, de var mera som målningar än som foton men han använder inte telobojektiv vilket betyder att han måste ha varit bra nära djuren för att kunna ta dessa närgångna bilder. Elefanterna som dricker vatten, lejonfamiljen som vilar, kattdjuren och så de otroliga bilderna på kalkifierade fåglar..
Gå och se: On This Earth, A Shadow Falls
Den retrospektiva Helen Lewitt- utställningen var också sevärd.

söndag 9 oktober 2011

Höststädning i trädgården

Det fina vädret i helgen underlättade höststädningen i trädgården. Jag har grävt i rabatter, räfsat löv och flyttat växter för hela slanten. De vackra blå petunierna som blommat hela sommaren fick nu tacka för sig och bli kompost och ersattes med nyinköpta, silveraktiga växter med korallbär och murgröna. Tids nog kommer snön och då är det bara att tömma lådorna men tills dess blir det fint och dekorativt med bären.

Höstsilverax
Egentligen borde det mesta ha blommat färdigt men den varma hösten har medfört att en hel del blommor satt fart igen. Riddarsporre, rosor och malvan har knoppar. Tyvärr har också rådjuren upptäckt detta så i morse stpd de och knaprade på en rosenbuske. Nät på!
En sen favorit som blommar sent är ovanstående Höstsilverax,  minimala och utsökta blommor på en lång stängel, ett  fantastiskt fint grenverk  och med en mycket fin parfymdoft. Den blommar först nu så egentligen står den nog lite väl skuggigt.
 Gräsmattan är tyvärr full av mossa på de skuggiga partierna men det är nog inte så mycket att göra åt nu före vintern. Jag skrapade av en del mossa med en stålkratta men det är rätt svårt att få loss mossan så jag gav upp.
Pelargonerna som jag drivit upp från små skott blomma f f, liksom heliotrop och grekisk lövkoja. Det kändes tråkigt att slänga dem på komposten så nu är det blommor i växthuset igen. Sommaren dröjer sig kvar in i det sista. Men det kanske blir en kall vinter trots den  varma hösten eftersom det är massor med rönnbär och nypon.
En annan favoritblomma är höstanemonen,  har lite tufsig blomställning och är vacker i buketter.

fredag 7 oktober 2011

Fredagsmys

Regnet har öst ner hela dagen, det är kallt och ruggigt så vad passar bättre än att baka lite till helgen. Ikväll serverades hembakt bröd till örtfylld fläskfilé, med egna kryddor från den stora krukan i växthuset. Till detta egenodlad röd paprika och tomater.  Och som sagt, ett urgott bröd, utan surdeg. Man måste ju kunna variera sig lite. Receptet finns på nya receptsidan!! Ett lättbakat bröd f ö.

söndag 2 oktober 2011

Brödbrist

Det handlar inte så mycket om bröd i denna blogg just nu. Men så är det ju bråda tider ute i trädgården, växter ska grävas upp och delas, eller flyttas om de inte har trivts eller så ta bort dem helt,  som det amerikanska älggräset. Vacker när det blommar men ack så trist sedan. Dessa  har förpassats till den mindre planerade delen av tomten, invid gärdsgård´n.
Gärdsgården var en dyr historia men det blev verkligen lyckat,  ramar in vår tomt och passar in i stilen. På vår gata finns en ganska blandad bebyggelse, från arkitektritade villor till enkla tjäll från Älvsbyhus, som vårt. 
Om det är många tjusiga hus så är det inte trädgården som är viktig men för oss är trädgården en oas. Vårt trädgård är nog den finaste i området och i sommar har en hel del som gått förbi , kommenterat trädgårdennär vi varit ute på tomten. En dam tyckte att den var så fint planerad. Det gladde mig verkligen eftersom jag ibland kan känna att jag tappar den röda tråden i planteringarna och blandar friskt färger och höjder..
På våren och försommaren är trädgåren prunkande kan man lugnt säga.
Och ännu så blommar det. Lite rosor finns ännu, rosenskäran är jättefin och så  en pärla, höstaxen. En solitärväxt med vackert bladverk och stjälkar med små blommor, på håll oansenliga men utsökta på nära håll, och en fin doft. Krassen klättrar uppför klematisbladverket, ganska effektfullt.
 Och nu har jag utökat rosenbeståendet med en rosa ros och en röd som jag köpte som terassblomma. Den röda rosen har många knoppar och har blivit stor och kraftig så den  har nu nedgrävd i hopp om att den klarar sig över vintern,
Eh del rabatter har djupgrävts och perenner har delats. Irisruggarna hann jag inte med att gräva ner och krukor med höstväxterna får vänta tills en kväll.
Trädgårdslandet har fullt med rötter och det har Håkan grävt om och där ska vi lägga ett lager kompost. Men det får bli nästa helgs projekt för nu är helgen slut och jag är ganska trött i musklerna. Nästa helg måste det även bli något brödbak - jag känner doften av ett nybakt bröd och till detta en god plommonmarmelad!! Och så ett gott te.

Ikväll var det bokcirkel och eftermiddagen försvann då vi skulle äta tidigt och sedan i väg. Men det är trevligt med cirkelträffarna och i kväll var det allt från Min kamp av Knausgard till Stolthet och fördom och bibeln!! Ingen bok är oss främmande att diskutera.

lördag 1 oktober 2011

Rosa bandets månad

För fyra och ett halvt år sedan var jag på en rutinkoll på Sophiahemmets bröstmottagning. Där hade jag gått på kontroller ett antal år hos samma läkare, Eva T  som nu tyckte att mitt ena bröst såg lite konstigt ut, vilket jag också tyckt en tid och därför till slut beställt en tid. Mammografin avslöjade dock inte något avvikande men doktorn ansåg att en undersökning med magnetkamera var motiverad eftersom både min mor och en syster dött i sjukdomen. Detta var i maj månad och min yngste son skulle ta studenten snart  och vi var inbokade  på en resa, så jag tyckte att jag kunde väl göra magnetkameran på hösten istället. Men den goda doktorn menade att det var nog lika så bra att göra det nu. Sagt och gjort, ett par dagar senare gjorde jag undersökningen och min vardag rullade på tills att telefonen ringde, det var från Sophiahemmet och de ville att jag skulle komma dit för en ny undersökning..Magnetkameran visade på ett par förändringar - men inte på den sida som jag egentligen varit orolig för utan den andra, "friska" sidan. En så kallad "by the way"-diagnos. Den första tiden var jag i någon slags vacuum, det värsta hade hänt - jag hade cancer. Jag blev givetvis väldigt orolig och ledsen men försökte ändå att inte ta ut eländet i förskott. Men när jag kom till Sophiahemmet för att få svaret på finnålsundersökningen några dagar senare höll jag på att säcka ihop. Mina ben blev så svaga när jag gick upp för trapporna till mottagningen. Jag satt i korridoren,  som dock är betydligt trevligare än på ett storsjukhus, och väntade. Doktorn passerade mig ett par gånger och jag såg på henne att det inte var något roligt besked som väntade, i alla fall tolkade jag det så. Och det var det ju inte heller, jag hade två små tumörer i bröstet. Jag hade valt att ta emot beskedet ensam, ville inte ha någon med, inte ens min man.  Det var på något sätt lättare att inte behöva visa reaktionen, att bara gå ut därifrån och låta beskedet smälta in. Jag minns att jag ringde min man och därpå min ena syster men sedan var den dagen ett töcken. Det var en vacker vårdag och färgerna var starka och intensiva. Mitt inre var i uppror och jag försökte att inte låta ångesten och oron att ta över. Jag bestämde mig från dag ett att jag skulle klara cancern och att sjukdomen inte skulle ta över mitt liv.

Så långt behövde jag bara operera bort mitt ena bröst och fick strålbehandling och därpå antihormonell behandling. Tumörerna var av en mindre aggressiv sort än vad min systers och min mors, var. Jag går på kontroller  och får göra magnetkamera varje år vilket nog är att beteckna som min livförsäkring. Tumörerna syntes inte på mammografin, de var svåra att upptäcka och därför får jag en extra undersökning i form av magnetkameran. Jag har också gjort en mutationsutredning för att kolla om det var fråga om en ärftlig cancergen, det finns två kända cancergener men ingen av dessa tack och lov. Sannolikt rör det sig ändå om någon ärftlig grund men i dagsläget är ju inte den genen känd. Så jag är glad för min dotters skull, ingen känd ärftlighet men hon kommer att ändå att börja med  tidigare kontroller än sedvanligt eftersom jag har haft sjukdomen.
Varje höst gör jag mina kontroller och jag har även gjort en bröstrekonstruktion. 

Full sprutt på sommarn!

En månad sedan förra inlägget, och nu kom sommarn! Den kom lika snabbt och intensivt som förra våren.En ganska så varm april, mindre varmt i...