onsdag 11 november 2009

Dojor och annat


Förra helgen dristade jag mig ut på sta´n en stund eftersom husbandet Håkan ändå skulle in och jobba lite. Liftade in till city och gick en lång promenad efter Kungsholmstrand. Det var skönt att komma ut i höstluften. Tog en hel del foton av saker och ting som kom i min väg...

Jag slank in här och där under min promenad genom stadens centrala delar. Tog en sväng på Stadshusgården där Håkans anfader,hans morfar vid namn Gottfrids gjorde stenläggningen när det begav sig. Hittade inte minnestavla över den stenfirma som lade det vackra stenmönstret. Det var väl bara de besuttna som fick minnesplattor och statyer.

En annan sväng var ett besök på Forum för levande historia. Jag tittade på utställningen Middag med Pol Pot. Den handlar om folkmordet i Kambodja på 70-talets mitt där omkring 20 % av befolkningen under fyra år utrotades. Skrämmande och tänkvärt. Jag demonstrerade mot Chilejuntan och Vietnamkriget men det som hände i Kambodja blev aldrig så uppmärksammat. Utställningen handlar just om hur detta folkmord kunde ske utan protester från omvärlden.

I DN kunde man förra helgen läsa om det driv som vår kära statsministerfru har från sin mamma. Det finns olika driv som sagt och frågan är vem som rätta drivet för att arbeta för rätt till bostad för alla. Eller rätt till arbete för våra ungdomar. Eller rätt till ett mänskligt liv oberoende vilket land man kommer ifrån..

Ja du läste rätt. R ä t t - för det är en rättighet att ha en bostad, tak över huvudet. Eller att få en jobb så att ungdomarna kommer in på arbetsmarknaden.

I förra veckan var ett reportage i Uppdrag Granskning om bostadslösa barnfamiljer. Visst - föräldrarna har schabblat och ställt till det men ska barnen behöva lida för detta. Den färgade kvinnan med bl a en tonårsdotter som skämdes så för att inte ha en bostad dit hon kunde ta hem sina klasskamrater sade, “straffa mig stället , inte mina barn” . Dottern ville inte visa sitt ansikte för då fick alla se hur illa det var ställt. Mamman arbetar och sköter sig men får inte skuldsanering för att hon inte har någon bostad, dä kan man inte beräkna bostadskostnaden. Så hon får inte något hyreskontrakt eftersom hon inte får skuldsanering. Ja, det fick mycket att skylla på för myndigheterna men jag tycker att ma nkunde utgå från en schablonkostnad tills hon fått en bostad och så göra en ny beräkning. Varför ska det var aså förbenat byråkratiskt - den stackars tjejen och hennes syskon får lida oförskyllt. Det finns många frågor att fundera på inför nästa års val..

Den sista tiden har jag ägnat mig åt kulturutsvävningar. Två biofilmer, del två av Milleniumtriologin , dubbelbio och så Book life i måndags med Mikael Nyqvist. I vanliga fall så kommer jag aldrig i väg på något. När jag kommer hem till Haninge så fins det inga krafter kvar att åka in till stan och göra något utan jag sitter vid datorn, skriver eller redigerar foton. Jag köpte givetvis boken och fick en signering som var värd att köa för i all fall. En annan intressant bok som presenterades av sin författare var Gabriella Alströms syster, som också är journalist som systern Catti. Systrarna är väldigt lika och framför allt så har de väldigt lika röster. Boken verkar vara intressant, kanske mer läsvärd än Mikael Nyqvists bok.

Det var en trevlig afton och jag ska nog läsa även Ahlströms bok, De oförglömliga vad det lider. Jag har precis läst ut Dödergök av Katarina Wennstam som är en tidigare journalist på DN. Det är en krinalroma nian man väl säga och den var bra, tankeväckande och tätt skriven. Den har två parallella handlingar och vissa av rollfigurerna finns i båda. En riktigt bra och baserad på händelser eller fenomen i samhället som väcker frågor och engagerar. En annan bok som jag tycker är jämförbar ”Flickan under gatan” av Roslund & Hellström.

Behovet av att skriva växer sig allt starkare. Idag så jag en rescension av en bok för ungdomar (och medelålders kvinnor?) om konsten att skriva. Kanske att jag skaffar den. Jag har uppenbarligen skrivklåda - det är därför jag fortfarande bloggar. Även om få läser denna blogg så finns det ju en och annan som ramlar in på sidan ser jag ju och det är kul.

Regnet och mörkret gör ju inte någon glad men snart är det advent och då blir det lite ljusare med alla lampor och ljuskedjo som ploppar upp. Och min gamla favorit, Cat Stevens har börjat ge ut musik igen…Jag gillar verkligen detta. Musicalen Moonshadow baseras på Cat Steven eller Yusufs musik. Den innehåller gamla och nya låtar som Father and son m fl av de riktigt bra låtarna.
Nostalgin riktigt sköljer över mig. Musik som väcker minnen ..1970-talet då jag var ung…Cat Stevens LP-plattor har jag fortfarande kvar. Liksom skivor av min andre favorit, irländaren Van Morrison. Har streamat fram massor av Cat Stevens låtar på Spotify. Och - jag har ett par inbjudningar kvar till Spotify.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Full sprutt på sommarn!

En månad sedan förra inlägget, och nu kom sommarn! Den kom lika snabbt och intensivt som förra våren.En ganska så varm april, mindre varmt i...