söndag 27 september 2009

Torskar

Såg nyss en intressant dokumentärfilm om torskfisket, gjord av Folke Rydén. Förutom fakta och filmande av fiskefartyg så fanns en tecknad film om livet ur torskens perspektiv. Filmen innehöll f ö många avsnitt med fiskar som kämpade för sitt liv i ett fisknät... Hemskt att se men när fisken ligger på tallriken så är det glömt. Sedan fick man se hur tonvis med fisk, död torsk, vräks tillbaka i havet eftersom fiskaren i fråga överskridit sin kvot. Det är ju ett svårt dilemma - men för torskens överlevnad så bör man nog ha ett totalförbud några år till. Kanske många år..

lördag 12 september 2009

Bilden ovan visar min mamma Berta framför huset i Öre. Bilden togs 1989, ett par år innan hon dog. Min pappa dog 1984 och mamma bodde ensam kvar i huset fram till sin död 1991.

Berta gifte sig med pappa Halvard på 1930-talet efter att de hade blivit fästefolk via en brevklubb. Så gick det till på den tiden. Mamma var religiöst lagd, uppväxt i evangeliska fosterlandsstiftelsens anda så det var inga danser och tocke där synd utan hon brevväxlade med en ung man från norra Västerbotten. Det blev många och sirliga brev fram tills att mamma tog tåget till byn där pappa bodde och de kunde träffas. Jag har inte hela förloppet klart för mig men det gick till ungefär så. De fick sex barn varav jag är det yngsta. De första barnen föddes medan de bodde i Åbyn, Byske i norra Västerbotten. Mellan äldsta och yngsta barnet är det sjutton år så när jag var liten tog mina storasystrar hand om mig rätt mycket. Det var nog tvunget till det för att mina föräldrar skulle kunna sköta jordbruket och skogen. Ekonomin var skral med sex munnar att mätta och mamma drygade ut kassan med att sy kläder på beställning och pappa var även sjåare i hamnen. Det var många tanter kom till vårt hus och provade plaggen som mamma sydde. När jordbruket var nedlagt någon på 1960-talet så hade mamma kvar några ägghönor och de inbringade lite extra till kassan. Pappa omskolade sig till båtbyggare och byggde om sommarhuset eller "bröjstun", ett enklare boningshus som användes på sommaren, ofta inkluderande en bagarstuga. Tyvärr måste man ju säga för sommarstugan hade varit fin att ha kvar men nöden hade ingen lag och pappa hade fått AMS-bidrag för att starta sin verkstad. Han byggde båtar men sedan blev han förtidspensionerad för knäna var helt slut. Han linkade fram men vägrade steloperera sina knän så han var ganska invalidiserad. Min mamma var en arbetsam och strävsam kvinna men tämligen religiös. Pappas religion hade jag svårt att greppa för han var inte så pigg på att gå till bönehuset eller missionshuset som mamma. Jag kan ju också tänka mig att missionsaftnarna var en form av avkoppling och vila för min mamma. Hon hade ju ett tungt slitföra där hemma.

Nu är huset rödmålat och upprustat till det yttre av min bror som bodde i huset fram till 2005. Min bror ligger dock på sjukhemmet i Nordmaling sedan 2006 efter att ha drabbats av en mystisk infektionssjukdom i augusti 2005 som slog ut hela systemet, andning, känsel, tal, ja allt. Det tog två veckor innan hela nervsystemet var utslaget och det slutade med en mycket grav hjärnskada. Bernt blev totalförlamad och han lever sedan dess på sjukhemmet i Nordmaling efter nära ett år på universitetssjukhuet i Umeå.
Här är en bild på Bernt när han gjorde värnplikten i Umeå.

Hittade just en blogg som heter Bäckmans i Öre - min hemby i Västerbotten. Det finns även en hemsida som heter http://www.3ore.se/ och som en av byborna har, en av Öbergs pojka. Jo så är det.

torsdag 3 september 2009




Fantastisk torgkonst - melonblomma från Piran, Kroatien.



Längs piren i Piran. Stenbumlingarna är f ö vågbrytare - de behövdes verkligen för vågorna slog upp flera meter och sköljde in mot husen. En tjej på vårt hotell fick allting genomblött av vågorna - hon var dyblöt liksom mobilen..


Nu i kväll slår inga vågor upp här hemma men det regnar storspik och är riktigt höstlikt. Det är verkligen inte något väder för trädgårdsarbete i kväll. Snart är ju den säsongen förbi men då kan jag, utan dåligt samvete för att jag missar trädgårdssysslor, sätta mig framför datorn och redigera bilder eller t ex skriva lite på bloggen här. Inte för att någon läser den eller .....gör någon det? Kommentera gärna då - det blir roligare så.


Nu tittar jag istället på semesterbilder från i somras och minns den varma dagarna i Piran och Pula. Vi var till Slovenien och Istrien, det senare en del av Kroatien i juli. Det var mycket vackert både i Kroatien och Slovenien, inte så turistiskt som i Italien och billigare. Städerna Piran och Pula var underbara och så lämningarna fr romartiden som jag inte hade en susning om.. Ok - mina historiekunskaper kunde vara bättre. I Pula finns ett colloseum som är nummer sju i storleksordningen. Från kejsar Augustus tid finns ett tempel kvar mitt i Pula. Historien kändes mycket mer påtaglig där.
Så lite bilder från trädgården som blivit precis som jag ville ha den. Den börjar nu ta form ordentligt, häckarna runt om har satt fart. och träd och buskar har växt på sig utom det japanska miniträdet som plötsligt bar avar helt vissnat i juli. Det blommade så fint med rosa och gröna blad men så efter semestern var trädet helt dött.

Men i trädgården finns massor med rosor, pioner, klematis, riddarsporre, liljor och akveleja m fl växter. Fjärilarna fladdrar runt syrenbuddlejorna och malvorna. Det finns mängder med blommor som lockar bin och fjärilar. Uppenbarligen har jag gröna fingrar för trädgården har vuxit upp på bara två somrar men med otaliga timmars arbete. Men det är det värt. Jag får motion och frisk luft och säkerligen så är trädgårdsarbete bra för psyket också.. Det är mycket befriande att bara gå omkring på tomten, strosa runt och lukta på en ros här eller plocka en bukett blommor. Växthusets gurkor och tomater gör oss självförsörjande en tid, melonerna är visserligen inte så många liksom paprikan men de är goda. Jag har pollinerat melonblommarna med pensel och uppenbarligen så har ett par honblommorna blivit dräktiga- eller vad det nu heter i växtvärlden. Jag brukade surra som ett bi för att få till helhetsintrycket av det flitiga biet ..Eller hum hum från Humlegården kanske.



Allt ätbart som vi drivit upp i vår Vegaträdgård har odlats utan konstgödsel och gifter. Men de pyttesmå åkersniglarna har varit ett gissel och de är så himla små att man inte kommer åt dem. Mördarsniglarna ser man ju i alla fall. Så har vi de gröna marodörerna, bärfisarna, som äter på en hel del också. Liljebaggar är vackra men tar kål på liljorna och lägger äckliga äggkolonier på undersidan av bladen - man får gå runt och torka av allt som finns på bladen. Det är inte lätt att vara trädgårdsmästare.. Dock underbart att gå omkring och bara vara i trädgården..

Rosa!

Förra vecka var tung för många av oss kvinnor med bröstcancer i vår historia. Sara Danius, som kämpat i flera år med sin sjukdom, avled i de...