måndag 30 mars 2009

Nu så har jag sluppit ur gipset. Vilken känsla att få dra benet ur detta illaluktande skal, och slippa plastpåsar i duschen och gipsbitar i sängen.. Visserligen måste jag ha kryckor någon vecka och träna upp fotleden men det var en sann befrielse att slippa gipset. Det väger en hel del och det kliade vansinnigt ibland. Nu får man ju inte klia och absolut inte med något vasst men jag stod inte ut. En wokpinne blev min räddning, helt slät och rund var den så det blev inga märken på huden…
Nu ska det snart bli storstädning – gipsdammet ska bort och mattorna kan rullas ut igen. Snart börjar ju även vårsäsongen i trädgården. I helgen var jag på trädgårdsmässan och införskaffade bl en ny version av snigeldödare..
Mitt bakande har ju upphört under gipstiden men även detta ska det komma igång . Jag har tittat på TV-programmet Bullar av stål där med Camilla Plum slänger fram det ena brödet efter det andra och det ser ju så härligt ut. Jag kan nästan känna doften. En kollega på jobbet briljerar med sina bakalster och delar även hon ut bröd till kollegor emellanåt. Jag ska börja med en surdeg i kväll och till helgen bör det blir lagom med ett brödbak. Bakar bäst som bakar sist.
I tvättstugan står första frösådden, bara några små små gröna strån kan skönjas ännu så länge. Jag ska utöka trädgårdslandet med två odlingslådor till och göra gångar mellan. så det ser ordentligt och välornat ut. Det kommer att bli sallad, potatis, morötter, ärtor, basilika. I växthuset ska växa gurkor, tomater och vindruvor... Det sistnämnda tar väl några år men kanske blir det några druvor i år. Vinet får jag nog köpa på systembolaget.




Och så en vädjan till dig som läser min blogg då och då. Kommentera, skäll, beröm, var förb-d. Jag har fått en hel del postiva responser från dem som jag träffat och som läst min blogg och jag blev så glad. Men det vore jättekul om det blev lite kommentarer på sidan.. Det blir liksom lite för mycket envägskommunikation annars. Jag vet ju inte om jag skriver för cyberrymden enbart. Det är väl inget fel i det - huvudsaken är att det som jag vill ge uttryck för kommer ut. Och om du inte vil läsa mina betraktelser om bröd och sådant husligt göromål så kan du titta på min trädgårdsblogg.

onsdag 25 mars 2009

Nu är det snart dags att avgipsa. Och nu kan jag börja tänka på brödbak igen. Men först Nordiska trädgårdsmässan i Älvsjö. På lördag ska jag dit, med kryckor men ändå. Idag har jag gått med en krycka så det lär fungera på lördag också. På fredag börjar arbetet igen - ska bli skönt att komma igång.

måndag 23 mars 2009

Alltså - nu får kung Bore ge sig av. Jag är s å trött på snö och is och gips. Men på torsdag ska jag ta bort gipset och nu har jag även fått kontakt med försäkringskassan, föredömligt snabbt ordnar de taxi så att jag kan börja jobba på fredag. Känns som det är dags nu - min dygnsrytm är helt förskjuten, eller så har jag blivit utvilad på kuppen. Jag är inte ett dugg trött när familjen i övrigt går och lägger sig. Min hjärna är igång till fram på efternatten. På morgonen är jag ju inte lika pigg men nu tvingar jag upp mig själv så pass att kroppen förstår att snart ska den upp klockan 0600 igen. Något helt annat - det värsta jag läst på länge var kommentaren om bidragstagare och tandvård. Det var en moderat kommunpolitiker som uttalade sig i DN i dag om att en som lever på bidrag fär allt nöja sig med 20 tänder. Vi som har råd och kan betala vår tandvård kan ha våra 24 tänder. Var det någon som trodde att klassamhället är borta?? Jag håller fullständigt med odontologprofessorn som anser att tänderna hör till kroppen och att högkostnadskydd bör gälla även för tandvård. Oavsett om du har 100 000 i månadslön eller ej ska du ha råd att ha alla tänder i behåll.

Nu när jag varit hemma så länge har bloggandet blivit en rutin. Nu har jag en trädgårdsblogg samt en hemsida. Hemsidan handlar om min uppväxt i en norrlandsby men den är inte klar ännu. Men kolla gärna mina foton i trädgårdsbloggen så länge.

Och som sagt - hellre en arg kommentar än ingen alls. Skriv nå`t...

tisdag 17 mars 2009

Vårkänning

Nu börjar gräsmattorna åter bli gröna, dvs snön har smält undan rejält. Underbart - jag stod på vår farstutrapp och spejade mot närmsta rabatten men inga vårlökar synes ännu. Men fågelkvitter hördes och katten är ute hela dagarna nu. Han är bekväm av sig Tusse och vill inte kyla ner sina tassar samtidigt så han hoppar på tre ben i snön.

Jösses vad huslig jag blivit på kuppen, har bakat i dag men inte surdegsbröd dock. Det får anstå tills att gipset är väck. En kladdkaka kunde jag i alla fall fixa och så gjorde jag gammeldags risgrynspudding och saftsås till efterrätt. Gott och onyttigt.

Nu måste jag snart få taxi till jobbet för jag börjar få verkliga husmorssyndrom..Men vi får se när försäkringskassan hör av sig för min arbetsgivare glömde att sjukanmäla mig. Efter fyra veckors sjukskrivning tänkte jag att det var bra konstigt att ingen blankett kommit från FK. Ringde jobbet - jo jo så var det. De hade glömt att anmäla sjukfalelt. Så nu dröjer det ju innan FK:s kvarnar malt och så ska de mala lite till och innan mjölet är klart har jag nog börjat jobba..När gipset är av ska jag träna upp foten innan jag får belasta den helt, så man får ta det lite lugnt i början.

Under den här tiden med gipset så har jag blivit en enveten bloggare men på andra håll. Har nu även en trädgårdsblogg, renodlad sådan samt en hemsida som handlar om min uppväxt i Öre. De kommer senare att länkas till denna blogg.

Knäppt med allt bloggande?. Men det är ett sätt att uttrycka sig - har alltid velat skriva ner en massa som jag har inom mig så jag har kanske hittat ett sätt.

tisdag 10 mars 2009

Våren har fått ett rejält bakslag liksom jämställdheten. I söndags var det 8 mars, internationella kvinnodagen och det noterades lite så där i förbifarten. Ett lysande exempel på bristande jämställdhet är att de kvinnodomerade yrkena i stort sett har en betydligt lägre lönebild, ännu så sent som 2009. En annan typisk företeelse är de orange kuvert som FK skickar oss varje år.
Mitt är så sorgligt att jag slutat läsa det men tecknar allt fler pensionsförsäkringar istället....

När jag växte upp så fanns det en allmän politisk medvetenhet och solidaritet var något som vi kämpade för - men finns allt detta nu? Hur många av våra ungdomar tycker att politik är viktigt? De flesta som engerar sig ägnar sig åt miljöfrågor och det är jättebra, absolut. Men att engagera sig politiskt innebär ju att man tar ett större grepp för att påverka samhället i stort.
Nu ska jag inte gnälla för mycket men lite mera politiskt medvetande efterlyses...
Numera finns det så mycket som tar upp vars och ens tid. Att blogga t ex eller chatta.

För mig som växt upp i en norrlandsby på 1960-talet så fanns det inte mera att göra på kvällen än att läsa läxor och titta på TV till kl 2200 och så var tv-programmen slut. Nu sitter ungdomarna framför datorer och bildskärmar tills långt in på natten -en del för att göra skolarbeten och samtidigt chattar de med kompisarna på Facebook eller annat. De måste ju vara uppkopplad mot kompisarna - självklart måste de även sms:a till varandra. Hur man höll kontakten med varandra på 60-talet är för mig en gåta...

fredag 6 mars 2009

Om man nu tycker att vintern här i Stockholmstrakten är allmänt snöfattig så har vi faktiskt haft en hel del snö just i mars månad under ett antal år. För några år sedan kom ett litet övergivet rådjurskid in i vårt radhusområde i mitten av mars. Det var rätt mycket snö som synes. Och rådjuret hittade ingen mat í skogen. Min aversion mot dessa marodörer är känd - jag bröt ena handleden ett halvår tidigare när jag skulle schasa iväg ett rådjur från vår tomt.. Men den här gången tyckte jag lite synd om den lilla stackaren var inne på gården och letade mat... Jag försökte locka den till komposten där det fanns morötter och äpplen men den fattade inte galoppen utan föredrog just vår rabatt. Men där fanns bara snö. Nu stundar snart våren i alla fall och då ska jag pröva ett nytt medel mot rådjuren, Råodör. Samma firma som tillverkar detta har även några bekämpningsmedel mot sniglar, de tänker jag också prova. Men den här kalla vintern har kanske tagit kål på ett antal sniglar...Man kan alltid hoppas. Nu börjar nedräkningen för avgipsningen - om två veckor har jag sluppit mitt gips. Så skönt det ska bli.

I väntan på våren

Amiralsfjäril på besök i syrenbuddlejan.
eoM TVÅ Posted by Picasa

onsdag 4 mars 2009

Mitt gips skaver. Jag orkar inte mer...

Om nu någon (o)vänlig själ läser min blogg så kommentera gärna - det skulle verkligen pigga upp mig . Kritisera - tyck något ... annars kan jag lika gärna lägga ner bloggen.....

tisdag 3 mars 2009

Nu har jag fått nytt gips av samma tunga sort. Intressant att betrakta hur de tog bort gipset med en liten cirkelsåg... Lite scarry var det ju men det hela förflöt väl och nytt gips anlades. Jag får inte stegmarkera förrän gipset torkat vilket tar ett dygn.. Försökte ta mig ut från mottagningen hoppande på ett ben och kryckor men det gick inte så bra. En rullstol blev räddningen och jag fick skjuts runt till röntgen och till ortopeden som var en ganska ung och snygg man med vänliga och vackra ögon. Han svarade på alla mina frågor och menade på att tre, fyra veckor till med gips behövs och sedan någon vecka till med kryckor och så sjukgymnastik. Och jag som hoppades på ett plastgips och få lufta foten lite....

Just nu så längtar jag ännu mer till vår och sol. Frågan är om jag sluppit ur gipset tills trädgårdsmässan.

måndag 2 mars 2009

Det blir mycket TV-tittande numera eftersom jag inte kan göra så mycket mer än läsa och titta på TV. Det låter kanske behagligt men blir också trist till slut. Jag har snart sett alla Beck-filmer och Wallander och en och annan Irene Huss. Mellan dessa ibland våldsamma filmer så läser jag deckare där kroppar styckas och dumpas. Eller en trivsam engelsk deckare med små försynta giftmord. Märkligt att jag inte få nog av dessa mordhistorier eftersom jag inte klarar krigsfilmer och alltför blodiga filmer. Då blundar jag eller går ut i köket och kokar te. Är det en bok så kikar jag i bland på på slutet för att kolla att hjälten klarar sig och så blir ju den boken lite ointressant. Det finns inget bättre sätt att förstöra en bra bok faktiskt...Men den bok som jag fick i går av Stefan i vår bokcirkel, Skumtimmen av Johan Theorin ska jag inte förstöra, jag lovar ...

I lördags tittade jag på TV nästan hela kvällen, t o m på Skavlan eller vad han nu heter. Det var riktigt intressant att lyssna på främst Stellan Skarsgårds fräna kritik av religiosa friskolor ocn nedrustningen av allmänna skolväsendet. Han har många bra åsikter och står för dem vilket han ska ha all heder av. Även hans kommentar om 11 september och Guds utsände president i USA var lysande. Lisa Marklund fick förstås försvara sig angående Gömda och det gjorde hon bra tycker jag. Det var också intressant det som hon sade om att växa upp i ett religiös miljö, Evangeliska fosterlandsstiftelsen eller EFS. Jag växte också upp i sådan miljö med bönhuset eller missionshuset som närmsta granne. Det var böner och resande predikanter och misssionsaftnar med bössan med lilla svarte Sambo. På sparbössan satt en lite negerpojke med huvud som nickade till närman lade ner sin peng. På sommaren kom pingstkyrkan eller baptisterna med sina tältmöten. Då behövde inte jag gå till tältet som mina föräldrar gjorde men man kunde höra dem på långt håll. Söndagsskolan var obligatorisk ända fram till den dag då man slutade ploga upp vägen till bönhuset. Sedan blev det inte så många fler besök där.. Men missionshuset står där än idag och varje gång jag gick förbi där på kvällen var det lite kusligt.


Full sprutt på sommarn!

En månad sedan förra inlägget, och nu kom sommarn! Den kom lika snabbt och intensivt som förra våren.En ganska så varm april, mindre varmt i...