onsdag 18 februari 2009

Idag är en något bättre dag - har slumrat lite på soffan. En kollega från jobbet ringde och jag kunde prata bort en stund. Annars blir dagen så lång och smärtorna lite för påtagliga. Smärtorna efter en fraktur lär vara som värst första två veckorna så jag bidar min tid med böcker och filmer.

Medan minnet är fräscht vill jag berätta om den andra äldre damen på mitt chateau på SÖS. Hon satt rakt upp, och då menar jag alldeles upprätt i sin säng och sov eller tittade framför sig. Ibland läste hon lite men för det mesta dåsade hon. Hon var jättefint ondulerad i håret, nypermanentat och med rosiga kinder fast då inte hälsans rosor.

Jag kallar henne för Emma. Hon var nog inte heller på rätt avdelning med tanke på vad hon behövde för vård. Hon hade opererat sin höft vilket ju inte är alldeles ovanligt i hennes ålder. Men hon hade väldigt ont och hon kunde inte göra någonting själv. Hon hade dessutom de allra värsta bensår - det måste ha gjort d-t ont när de skulle skötas om.

Hennes mat kom in och togs ut i stort sett orörd. Emma hade ingen matlust och när jag såg maten så försvann min också. Men jag kunde ringa min syster som kom upp med fräscha smörgåsar och juice samt semlor medan Emma slumrade vidare. Hon orkade inte äta, hade ingen matlust trots de glada tillropen från Babsan om att det var viktigt att få i sig näring och framför allt vätska. Själv drack jag vatten som en kamel som skulle ut i öknen - min mun var alltid kruttorr vilket nog kan tillskrivas morfinet.

Emma var nog även väldigt ensam för hon hade inga besök. Men hon fick telefonsamtal från väninnor och kanske släkt så vi får hoppas att hon snart får komma hem till någon som bryr sig.

Maten - första dagen var jag uthungrad och åt vad som erbjöds efter att operationen uppskjutitis till nästa dag. Gott? Nja men hungern är den bästa kryddan.

Den första postoperativa lunchen var just så äcklig som man tror att sjukhusmaten är....Några skivor kallt salt kött vars konsistens var obeskrivlig och så rotmos... Jag smakade pliktskyldigt men maten ville inte ner.... Upp med mobilen och ett paniksamtal till min syrra -snälla ta med några smörgåsar annars dör jag svältdöden.. Syrran kom lagom med middagsbrickan som innehöll en stekt strömmingsflundra som värmts och så till vida blivit kokt samt potatismos... Jag åt härliga smörgåsar och syrran smusslade bort min bricka.

Nu dags för min egen lunch - vad jag nu hittar i frysen. Ciao!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Full sprutt på sommarn!

En månad sedan förra inlägget, och nu kom sommarn! Den kom lika snabbt och intensivt som förra våren.En ganska så varm april, mindre varmt i...