torsdag 26 februari 2009

Igår slängde jag rågsuren. Den luktade ammoniak och eftersom det inte blir något brödbak på länge så fick den gå...Vildjästen har jag inte vågat lukta på ännu.

Både katten och jag längtar ut. Katten har skadat vänster tass och jag höger fot så vi är konvalescenter båda två. Katten jamar intensivt och vill ut. Jag sitter bara här och längtar ut jag... Idag har det varit dagsmeja och takdropp och ljuset skvallrar om att snart är vintern slut. Men ännu så dröjer det.

måndag 23 februari 2009

Jag är lyrisk och har rent av glömt av mitt kliande gips! Tittade nämligen på det danska bakningsprogrmmet - Bullar av stål med Camilla Plum. Oh vilket härligt bröd som hon bakade.

Jag vill sadla om och baka på heltid. Plus odla. Tänk att få ägna sig åt sådan kreativitet.
Först måste dock min surdeg räddas. Den står i kylen och har inte använts på länge...

Men glöm inte att titta in till den danska tv-sajten om Camillas bröd och kolla nästa måndag för då fortsätter hon att baka sitt dejlige bröd i tv-rutan.

söndag 22 februari 2009

Snön faller och jag med den.. Nej, nu får det vara nog med fallolyckor. Ett faktum är dock att med snön kommer fallolyckorna. Det för att jag som egentligen gillar riktig vinter och snö och kyla, nu bara tänker på våren. För den här snön som nu väller ner, och som gör sportlovet till ett vinterlov i verklig bemärkelse, den ska tina och frysa till is, tina och frysa osv innan det blir snöfritt. Men om vi hade ett vinterväder som norröver, med 10-15 gr för jämnan och snö och kyla som gör att det är kärvt på den plogade snön så faller man inte. Det är här i Stockholm som man faller pga osandade ytor och dåligt plogade och sandade vägar. Norröver har man inte alls denna frekvens av halkolyckor.

Igår trotsade jag i alla fall vädrets makter och åkte med till en släktträff på kvällen. Det var trevligt att komma ut men när jag kom hem hade jag väldigt ont i handlederna. De är lite överansträngda vilket sannolikt beror på att jag inte är helt viktlös och att hela min kroppsvikt balanseras på armarna. Men det var det värt att få komma ut lite. Mina triceps blir f ö verkligt fina eftersom jag tar mig upp och ner i trappan genom att häva mig upp och ner med armarna, sittande på rumpan.

Som sagt - jag vill ha vår och värme och slippa mitt gips som kliar...

onsdag 18 februari 2009

Idag är en något bättre dag - har slumrat lite på soffan. En kollega från jobbet ringde och jag kunde prata bort en stund. Annars blir dagen så lång och smärtorna lite för påtagliga. Smärtorna efter en fraktur lär vara som värst första två veckorna så jag bidar min tid med böcker och filmer.

Medan minnet är fräscht vill jag berätta om den andra äldre damen på mitt chateau på SÖS. Hon satt rakt upp, och då menar jag alldeles upprätt i sin säng och sov eller tittade framför sig. Ibland läste hon lite men för det mesta dåsade hon. Hon var jättefint ondulerad i håret, nypermanentat och med rosiga kinder fast då inte hälsans rosor.

Jag kallar henne för Emma. Hon var nog inte heller på rätt avdelning med tanke på vad hon behövde för vård. Hon hade opererat sin höft vilket ju inte är alldeles ovanligt i hennes ålder. Men hon hade väldigt ont och hon kunde inte göra någonting själv. Hon hade dessutom de allra värsta bensår - det måste ha gjort d-t ont när de skulle skötas om.

Hennes mat kom in och togs ut i stort sett orörd. Emma hade ingen matlust och när jag såg maten så försvann min också. Men jag kunde ringa min syster som kom upp med fräscha smörgåsar och juice samt semlor medan Emma slumrade vidare. Hon orkade inte äta, hade ingen matlust trots de glada tillropen från Babsan om att det var viktigt att få i sig näring och framför allt vätska. Själv drack jag vatten som en kamel som skulle ut i öknen - min mun var alltid kruttorr vilket nog kan tillskrivas morfinet.

Emma var nog även väldigt ensam för hon hade inga besök. Men hon fick telefonsamtal från väninnor och kanske släkt så vi får hoppas att hon snart får komma hem till någon som bryr sig.

Maten - första dagen var jag uthungrad och åt vad som erbjöds efter att operationen uppskjutitis till nästa dag. Gott? Nja men hungern är den bästa kryddan.

Den första postoperativa lunchen var just så äcklig som man tror att sjukhusmaten är....Några skivor kallt salt kött vars konsistens var obeskrivlig och så rotmos... Jag smakade pliktskyldigt men maten ville inte ner.... Upp med mobilen och ett paniksamtal till min syrra -snälla ta med några smörgåsar annars dör jag svältdöden.. Syrran kom lagom med middagsbrickan som innehöll en stekt strömmingsflundra som värmts och så till vida blivit kokt samt potatismos... Jag åt härliga smörgåsar och syrran smusslade bort min bricka.

Nu dags för min egen lunch - vad jag nu hittar i frysen. Ciao!

söndag 15 februari 2009

Nu blir det ju inte någon bakning på länge. Känner mig som en surdeg själv - varför ska just jag alltid bryta sänder ett ben! Varför kan jag inte falla lätt och bara ta emot mig på rätt sätt? LIte fallträning kanske. Men inte nu - senare..

fredag 13 februari 2009

Livet på avdeln 24 - betraktelse från sjukvården.
Jag är nu hemkommen från ortopedkliniken på det stora sjukhuset på söder - efter att ha fallit på en isfläck igen - och brytit fotleden, denna gång. Jag har en viss vana - har tidigare brytit båda handlederna. Och jag har inte osteoporos - bara ren otur..

På sal 4 var vi fyra patienter. Två åldriga kvinnor i livets sena blomning, demens och möjligen Alzheimer och så, vi två lite mer kuranta kvinnor, Babsan 58 år och jag. Klara, fejkat namn, var den dementa damen, ropade högt och ljudligt på sin Henrik där hemma.

Klara hade en höftfraktur och var defitivt mer vårdkrävande än vad som kunde tillmötesgå av den vänliga ortopedpersonalen. Hon förstod inte var hon var eller varför, eller att maten skulle ätas eller att hon måste dricka. B och jag försökte med lite peptalk, en tugga för Henrik , en klunk för Henrik så får du komma hem. B blev lite mer burdus till slut när vi lyssnat på Klara jämmerrop i två dagar och inte sovit så mycket, och lade till: Om du inte äter så får du aldrig komma hem till Henrik..Klara hörde nog inte i alla fall.

När jag återkom fr röntgen dag två så var Klaras säng tom. Hon hade flyttats till en klinik där hon fick mer omhändertagande, får man hoppas. Hon behövde t ex matas för hon rörde aldrig sin mat (Jo den var äcklig men ändå, lite överlevnadsstrategi får man ha). Hon försökte dricka men fick aldrig något i sugröret för hon stoppade inte ner sugröret i vätskan i glaset. Jag försökte instruera men hennes blick var på en annan planet. Personalen hade inte heller tid att mata henne eller att se till att hon drack.

När Klara skulle flyttas så blev hon aggressiv. Kanske trodde hon att det var utomjordingar som kom och tog henne med sig. Babsan berättade att det var rätt hemskt så jag tyckte att det var skönt att jag slapp se det hela.

PÅ en ortopedklin kan ju patienterna ofta inte röra sig till en början så personalen hade verkligen fullt upp. Jag hittade till min glädje en fåtölj som hade hjul så med den kunde jag ta mig till toan själv.Den var trevligare än toastolen som rullades in när man ringt på hjälp.

Nu får det räcka för idag. Dags för högläge och vila.

torsdag 12 februari 2009

Så var det dags igen. Ungefär var tredje år faller jag som kägla och bryter något. Har brytit båda handlederna tidigare så bara för några månader sedan tänkte jag att fotlederna , det är ju inte så stor risk att bryta dem i alla fall . Så fel jag hade. Och nu sitter jag här med gips till knäet, skruvar och platta i foten. Jag hittade givetvis den fläck som inte var saltad eller sandad och föll.. Ambulans och operation och ont, gipset trycker och jag tycker synd om mig själv nu, Men när jag repat mig lite kommer några betraktelser kring sjukvården. Jag har tillbringat några intressanta dagar på avdeln 24 SÖS. Brödbloggen får nu bli en gipsblogg tv.

Använd broddar !!

lördag 7 februari 2009

Den här helgen har varit en stugsittarhelg. Igår låg dimman vit över nejden. Ett mjölkvitt filter hade lagts över allt och ute var det skittrist. Katten ville inte gå ut, jag ville inte gå ut. Jag borde ha gått ut och hämta luft men inköpsrundan till Coop räckte. Nu låg jag i soffan, åt praliner och tittade på TV. Men det är kanske det som behöver göra ibland - just ingenting. Sedan gjorde jag ju en mindre bra grej, om man som jag, har lite svårt att sova.. Jag satte mig framför datornsent på kvällen, försökte redigera bilder i datorn i nya programmet Picasa som jag laddat ner. Det var helt hopplöst. De bilder som jag lagrat från scannade foten var helt omöjliga att använda. Stora pixel över hela bilden.. eller något sådant... Nu vet jag inte hur jag kommer åt mina bilder i Picasa...Hjärnan var tyvärr i högvarv när jag lade mig och sömnen ville inte infinna sig. Somnade sent och var lite däven i morse. Men efter en uppfriskande promenad med min stavkompis så var jag i gång.

I helgen har jag i alla fall gjort ett jättegott bröd. Jag tog som vanligt recept från Paindemartin och bytte ut lite smaksättning. Nu blev det valnötter och aprikoser i ett vete- och rågsurdegsbröd. Degen fick jäsa över natten och idag bakades brödet ut. Suveränt gott!
Ett bröd till familjen och ett till bekant som är på G efter en stentuff cytostatikabehandling. Hon behöver något för smaklökarna som fått sig en knäck efter behandlingen.

Ikväll borde jag läsa PO Enqvis´nya bok. Men den känns så tråkig att läsa. Den kan inte engagera mig, måste vara därför. Jag får ta en annan bok till vår bokcirkelträff. Vår bokcirkel har varit i gång sedan 80-talet. När vi startade var vi alla unga och nyss sammaflyttade par eller singlar, lite olika konstellationer har det varit men cirkeln består. Nu har vi en ung tjej med i gruppen som är barn till en cirkeldeltagarna.

En utmärkt form av umgänge - vi träffas under otvungna former. Lätt förtäring bjud som te och smöörgås- Det har dock utkristalliserats ett mönster, först lite smörgås och annat att bottna med sedan kommer efterrätt eller goda bakverk in.

Jag har alltid läst mycket och försöker att alltid läsa något varje dag. Jag hade egen bibliotekstid
på folkbiblioteket i N-g. Bibliokarien släppte in mig bakvägen , jag klappade hennes pudel och gick så till mina hyllor med ungdomsböcker. Vem minns inte Vi fem och Bill-böckerna...Eller Kitty- och Lotta-böckerna.. Jag lånade travar med böcker och försvann i dem hemma på gården. Jag minns ff hur det luktade på bibblan i Nordmaling. Så där jag - nu kröp det fram, min hemort.

Och i en gammal burk med knappar hittade jag gamla foton av mg själv, från 1970-talet. En del blir ju snyggare med åldern och det stämmer faktiskt med mig....Om jag lyckas med redigeringen kommer en bild som togs på tidigt 1970-tal.

Jag har f ö upptäckt att det blivit ett behov med bloggen. Jag har även Facebook och där hittade jag en gammal arbetskamrat häromdagen. Via Stayfriends hittade jag en klasskompis från grundskolan. Kul!

Nu har några bloggläsare påpekat att det inte går att göra kommentarer varför jag ändrat inställningen. Så om du läser denna blogg och vill göra en kommentar så finns det en ruta benämnd just: kommentarer. Under kommentarer så kan man välja olika alternativ, antingen ge sig till känna med namn eller som anonym. Vore ju onekligen kul om det blev lite kommentarer.

onsdag 4 februari 2009

Läser Johans blogg - inget nytt. Undrar hur han och Cissi har det? Har de någonstans att bo? Jag är nog en curlingmamma - kommer alltid att oroa mig för barnen, även när jag sitter på pensionärshemmet. Men där vill jag inte hamna - nej då bokar jag hellre en kryssningsresa om och om igen. Jag fick nämligen ett roligt bildspel från en kollega idag - med sjungande höns och väldigt oväsen. Det går ut på att det är billigare och roligare att boka in sig på återkommande kryssningsresa än att bo på åldringsvården....Tänk om det är så - billigare att kryssa genom åldrandet. Vore väl inte så dumt..

måndag 2 februari 2009

Mitt bästa bröd ...

gjorde jag i går. Egentligen skulle jag inte ha bakat men så hittade jag ett recept som verkade bra och så var jag lite rastlös. Och då är det bra att baka bröd, det lugnar en orolig själ. Sagt och gjort! Jag mixtrade lite med receptet, tog i både vetesur - levain alltså- och rågsur. Så hällde jag i lite gojibär och torkade tranbär. Jag bytte ut dinkelkorn mot klippt råg och solrosfrön. Brödet blev delikat , fruktigt och frasigt. En höjdare faktiskt.

Receptet kommer så småningom - måste bara skriva ner receptet ordentligt.

Mellan brödbaken läser jag om sonens äventyr i Resedagboken. Han är långt, långt borta, på andra sidan jordklotet, närmare bestämt Florianopolis, Brasilien. När vintern känns för lång här får vi drömma oss bort till Floripa vi med. Kanske åker vi dit i höst...

Rosa!

Förra vecka var tung för många av oss kvinnor med bröstcancer i vår historia. Sara Danius, som kämpat i flera år med sin sjukdom, avled i de...