lördag 31 januari 2009

Denna dag - ingen bakdag. Istället storstädning - ut med mattor och in med dammsugare. Tusse slank ut och fångade en råtta som han stolt tog med sig in och lade på vardagsrummets golv. Jag skrek på hjälp, Håkan kom springande och vi fick katten att retirera ut igen. Tusse kom in en stund senare, gick genast till matskålen och krävde mat samt något att dricka. Fick detta och sover nu skönt i en av barnens sängar.

Veckan har varit småtuff - skickade i onsdags iväg äldste sonen på sitt studieår i Brasilien. Med på resan är hans tjej som ska vara där ett halvår. Johan blir borta ett helt år -vilket känns som en evighet just nu. Men jag vet ju att tiden går så fort så att man ibland vill stoppa den. Johan har ju drömt om att resa till Brasilien sedan han gick i gymnasiet och nu har han förverkligat sin dröm. Jag hoppas att det blir ett lyckligt och härligt år för honom. Men något surdegsbröd får han inte där borta...

Själv börjar jag tro på att jag ska kunna övervinna min flygrädsla så pass att vi kanske skulle kunna åka till Floripá, som de invigda kallar Florianopolis. Jag har som längst flygit fyra timmar och om jag multiplicerar det x 4 så kan vi åka till Brasilien. Om vi har råd förstås.. Vi får se. Tills vidare får vi nöja oss med de härliga bilder som Johan lägger in på Resedagboken.

lördag 24 januari 2009



Idag har jag bakat foccacia. Inspirationen var det inget fel på, brödet jäste dock för länge och svämmade över men det gjorde ingenting. In i ugnen och goda dofter spred sig i huset. Brödet såg verkligen jättefint ut, olivolja och provencalska kryddor uppå.. Så skar jag en bit och tog en tugga.. Besvikelsen var stor - den smakade ingenting! Jag hade glömt saltet.
Salt behövs ju till maten för att den ska smaka men i måttliga mängder. Salt i stora mängder är ju faktiskt inte nyttigt. Min pappa älskade att salta på maten, han smakade inte först utan hällde salt i handflatan och strödde över tallriken. Min mamma gillade inte det där minns jag. Själv saltar jag sällan maten något extra men när saltet saknas, då saknas det verkligen. Som i min foccia..

Snart ska jag göra i ordning le chef, d v s den starka deg som utgör grunden för levain. Sedan ska jag studera boken Bröd för att se vilket bröd som ska bakas i morgon. (Stark deg betyder att brödet bakas med mjöl med extra hög proteinhalt, typ specialvetemjöl.)


Det blir mycket bakning i helgen. Foccacia idag och levain i morgon. Lite av terapi faktiskt eftersom jag oroar mig för avskedet på onsdagkväll då Johan åker i väg med sin tjej till Brasilien. Han blir borta ett helt år!! Vi ska vinka av dem på Arlanda och jag kommer att gråta, helt klart. Jag får anfall av sorgsenhet redan och det kommer att ta ett tag att smälta att vi inte kommer att ses på ett helt år. Alla tycker att vi ska åka till Brasilien och hälsa på men det är dels dyrt och dels väldigt långt, och.. Brödblomman är flygrädd. Jag har hittills kommit upp i 4 timmars flygresa vilket jag tycker är OK men 16 timmar...med två landningar också. Men kanske, om vi får ihop till resan och om min längtan att träffa sonen räcker så kanske vi kan åka till Brazil..
Lite oro finns också för vad som kan hända under ett år. Sjukdomar och olyckor och annat elände. Jag tänker mycket på en kollega som just väntar på en stentuff behandling mot den tarmcancer som upptäcktes före jul. Hennes dotter är utomlands men Kicki vill inte att dottern ska åka hem. Jag förstår henne, kampen mot cancern kommer att bli svår och ibland kan det var en lättnad att vara för sig själv. Mina tankar är även hos Karoline som precis före jul var klar med cytostatikan och nu har opererat bort ena bröstet. Nu väntade hon på besked om spridning eller ej. Den ovissheten är fruktansvärt tärande.

Jag vet detta för att jag har själv gått igenom det. Jag har dock haft tur och hoppas att den håller i sig men jag tar inget för givet. Allt och intet kan hända. Varje dag är en gåva och att oroa sig för framtiden tar alltför mycket kraft. Så jag lever mycket mer för stunden numera, här och nu. Tidigare sköt jag upp väldigt mycket men nu är det mera av omedelbar behovstillsfredsställelse.

Livet är alltför kort och man ska inte slösa bort det. Så jag bloggar, bakar, fotograferar, läser och pysslar. Jobbar gör jag också men det måste jag ju för brödfödan. Jobbet är dock viktigt även om det inte är det som jag allra mest skulle vilja jobba med. Odla gurkor och annat och ha ett litet rädgårdkafé vore ju drömmen. Här nedan ses gurkorna i mitt lilla växthus.

måndag 19 januari 2009

Är bloggandet en dagsslända? När blir det ett missbruk förresten- för nu känns det som det börjar bli ett behov. Jag måste kolla min blogg - ingen ny läsare. Går ju inte att se om någon varit inne och läst. Suck - jag måste nog ha ett räkneverk.
Hjälp, jag måste ju hinna läsa böcker, mata surdegen, baka och fotografera, för att inte glömma redigera bilderna som jag tagit. I helgen ägnade jag ett antal timmar att beskära bilder från jobbets kick off ute ute i Nacka. De ligger nu på intranätet till allmän beskådan. Varför göra sig detta besvär kan man ju fråga sig. Det är roligt men tar ju tid. Frågan är om det är lönt att lägga ner så mycket fritid på något som hör till jobbet.

söndag 18 januari 2009

Levain är för den som inte vet, ett sorts franskt lantbröd bakat med surdag från vete. Dyrt att köpa och tidskrävande att baka. Men ack så härligt att sätta tänderna i en skiva levain.

I kväll var det bokcirkel. Vi har träffats i ungefär 26 - 27 år, med kanske något uppehåll men så har det rulllat på igen. I nuvarande form träffas vi varannan månad. Många böcker har diskuterats och många koppar te och bakverk har åtnjutits, som i kväll. Tack Mats och Sussie för en trevlig kväll.

onsdag 14 januari 2009


I kväll får det bli lite foton på trädgården och sådant. Jag är nämligen lite baktrött, nej - inte bakfull utan b a k t r öt t då jag i går kväll bakade ett ljust frukostbröd som skulle jäsa tre timmar, jästiden noterade jag först när jag blandat i hop degen. Då var det så dags.. Vad göra?
Snabbjäsning i torkskåpet, bara två timmar och någon halvtimme i formarna och svisch -in i värmen. Kl 00 30 var brödet klart - jag hade sovit lite , steg upp, tog ur bröden som såg jättefina ut, svepte in dem i handdukar och stöp i säng. Sedan minns jag inget mer... Men brödet var jättegott. En blandning av rågsur och vetesurdeg, levainstuket med klippt råg och solrosfrån som skålats först.
Lite trevliga bilder tycker jag:

Hit vill jag åka igen. Italien, per favore. Den här bilden är från Terracina liksom nedanstående. Det vackra brudparet kunde jag ju inte låta bli att ta en bild av. Lite mammarazzi är jag ju.


Jag har en Nikon D40 som ger bra bildkvalitet och är enkel att hantera så jag fotograferar mycket. Våra bekanta tycker det i all fall men mina barn är linslusar. Katten är också ett bra fotoobjekt. Eller de nybakta bröden, här nedan levain.
Madame Levain, c´est moi!


Ser du ögat som skymtar på vingen? Påfågelsfjärilarna älskar syrenbuddlejor. Jag har två stycken, denna fick övervintra i en polstrad kruka på altanen eftersom jag tog med den från radhusets lilla trädgård. När vi bestämt oss för det nya huset så grävde jag upp en hel del och planterade dem temporärt över vintern i olika krukor och lådor och tack vare den varma vintern klarade sig det mesta, som denna fjärilsbuske som den också kallas.


Isgubben - denna bild tog jag en kall januaridag förra vintern. Om man har lite livlig fantasi så kan man se ett ansikte i isen, eller antydan till ögon, näsa och mun. Eller ...

måndag 12 januari 2009

Ännu en dag har passerat. Arbetsdagen blev lång - lämnade jobbet vid 1800-tiden med känslan av att min extratimme vid skrivbordet inte gjort så stor skillnad.

Tog med en halv levain till en kollega på jobbbet som blev glad. Pyste lite till henne om bloggen - måste ju sprida info till vissa utvalda.

Vem skriver jag för om ingen vill läsa? Jag kanske inte vill att någon ska läsa. Men jag vill dela med mig av tankar och funderingar, bilder och recept på bröd och trevliga maträtter och trädgårdstips och böcker, allt möjligt.

Nu ska jag kolla ett program om en engelsk hjärnkirurg som åker runt och opererar folk i Ukraina bl a. Utan sövning - tänk dig att det skrapar i skallen lite...

söndag 11 januari 2009

Söndagsfrid

Vaknade sent i morse efter att ha sovit räv, månljuset var alltför starkt och det var nästan ljust ute. Dottern kom hem sent och när jag äntligen skulle sova så infann sig inte sömnen. Vid fyratiden tröttnade min hjärna och jag knoppade men vaknade varannan timme så där. Men vi hann till Nationalmuseet i alla fall och såg utställningen Lura ögat tillsammans med alla som också missat att utställningen varat en tid. Kön var lång men det gick ändå ganska snabbt. Fascinerande verk att låta sig luras av - både nytt och gammalt. En god macka och varm choklad hann vi med i restuarangen innan vi hastade till min kära syster för att bistå henne med möbelflyttning efter golvslipningen. Det tog lite tid och så skulle maken hjälpa henne med datorn och då visade det sig att golvsliparen nog hade ryckt ut en sladd till datorn när han flyttat på datorbordet lite. Sladden var nu trasig så tangentbordet var kaputt..

Vi fick överta en av hennes bokhyllor, Billy, vi har likadana hemma, och monterade isär den. Det var ju bra att ha en extra för vi har böcker överallt..Maken skulle bära in allt från bilen och tappade tyvärr ett hyllplan rakt på min fot som precis skulle stickas in i toffeln men hyllplanet hannn före. Det gjorde d-t ont och jag har nu två svullna och ömma tår...

Men jag bet ihop och nujäser två levain med aprikos och nötter på plåten. Snart så åker de in i ugnen ooch i morgon får vi färskt frukostbröd.

I kylen finns lite chef och lite levaindeg kvar. Vildjästen lever sitt liv - vore intressant att studera den i mikroskåp - eller inte.

Nog nu! Tedags.

lördag 10 januari 2009


Igår var det så här vintrigt men nu är det tö..
Suck - kan vi inte få en riktig vinter här!

Vilken tokig grej att börja blogga - men det ligger ju i tiden. Det är lite kul och känns kreativt. Att göra något som någon annan får ta del av och tycka något om. Så tyck till!

Idag har vi kastat ut julen. Granen barrade så in i vassen. Det var skönt att städa och plocka undan. Tulpaner står på bordet i stället för julblomman. Nu ska jag gå och mata min chef så att den blir en levain tills i morgon bitti. Det är degen jag menar.. Kolla Martin Lepains blogg så få ni se på andra degar.

I morgon blir det museum, Tromp´oeil och sedan ska vi hjälpa syrran med lite möbelflytt.

Rosa!

Förra vecka var tung för många av oss kvinnor med bröstcancer i vår historia. Sara Danius, som kämpat i flera år med sin sjukdom, avled i de...